Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - III. D. Forssell och P. F. Hejdenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. OTS
den allmänna vägen, där den största hopen vandrade... Ehuru
jag lefde hyggligt och ärbart bland min omgifning och hade
vittnesbörd om ett stilla lefverne, så insåg jag, att detta blott
gällde här nere på jorden men icke inför Gud. Jag försökte
blott att komma ut ur denna bedröfvelsens kula, men ju
mer jag arbetade, desto värre blef det, så att budordet, som
var mig gifvet till lifs, det blef mig till döds. Hvarken
prästen eller leviten kunde hjälpa mig utan allena den barm
härtige samariten, som är /esus Kristus. Han kom och göt olja
och vin i mitt svidande hjärta och samvete. Denna dyra och för
mig oförgätliga stund, då fadern återfann sitt förlorade barn och
slöt det i sin famn, erfor jag 1847.
Från denna tid började min öfvertygelse skilja sig från den
allmänna hopens, och jag fick mer och mer insikt om, att det
stod illa till inom statskyrkan. Dock blef jag icke strax öfver
tygad om, att jag borde gå ut från henne, utan fortfor jag att
gå till nattvarden, ehuru det på sista året hände, hvad jag vill
minnas, blott en gång — många orsaker att förtiga. En händelse,
som tilldrog sig sommaren 1847 eller 1848, kan jag ej underlåta
att omtala. En af storkyrkans medlemmar kom in på min verk
stad och började smäda Kristus och den allsmäktige Guden. Kort
efter denna tid gick jag till skrift, och då satt denne man fram
för mig i koret för att äfven gå till nattvarden. Hvad var för
mig att göra? Skulle jag följa Jesu befallning i Matt. 18: 15—172?
Jag begick väl Herrens nattvard, men med hvad för ett sönder
slitet hjärta kan jag ej nämna. Ty kunde jag vara nöjd i en
församling, där jag ej hade rättighet att följa min frälsares ord,
och där kyrkodisciplinen ej utöfvades efter Kristi och hans
apostlars föreskrifter? Ja, jag började mer och mer inse, att
statskyrkan icke var Kristi synliga kyrka på jorden, då den ej
kan liknas vid en stad, som ligger på ett högt berg eller vid tio
jungfrur, som gått ut mot sin brudgum. OO! icke låter det, som
Om man vistades bland en kristen kyrkas medlemmar, då djäflarne
anropas och tillbedjas, att de måtte komma och anamma deras
Själar, och Jesu namns missbruk därjämte höres. Detta är ju icke
ett kristligt folks bekännelse. Dock detta är massan af stats
kyrkans medlemmar och nattvardsgäster. Och man gdår till natt
Varden för att få åtnjuta medborgerliga rättigheter, gifta sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
