Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - IV. Gunnars Jon Jonssons, Fogelqvists, Näs Per Perssons m. fl:s verksamhet i Mora och socknarna däromkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
stannade för att hvila hästarna, kom en stor hop människor dit
för att se de omtalade fångarne. Bland åskådarne befann sig
då en man, som sedan ifrigt arbetat för evangelii utbredande.
Hans namn är Gunnars Jon Jonsson. Han föddes år 1828 och
var ännu oomvänd. Men då han hörde fångarné, som voro så
som får midt ibland ulfvar, med hjärtlig glädje sjunga psalmer
och sånger samt aflägga vittnesbörd om Herren Kristus, blef det
honom alldeles klart, att just dessa voro Jesu Kristi sanna efter
följare. Gunnars Jon Jonsson öfverlämnade sig strax åt Guds
nåd och började genast förkunna bättringens och trons ord.
Detta inträffade år 1833. I sällskap med sin gode vän Graf Olof
Andersson, om hvilken vi framdeles skola tala, företog Gunnars
Jon Jonsson under den följande tiden flera predikoresor i Da
larne och Helsingland. De fingo under denna verksamhet i rikt
mått erfara välsignelsen af ett gemensamt broderligt samarbete.
Den första längre predikoresan anträdde de två vapen
bröderna julaftonen 1853, då de bröto upp från Gunnars Jon
Jonssons hem, hvarvid dennes hustru utrustade dem med mat
säck. De gingo då till Garsås by i Mora socken, där de på
aftonen läste Guds ord. Julottan bevistade de gudstjänsten i
Rättviks kyrka, där de fingo höra, huru prästerna varnade folket
för de många villoandar, som nu voro utgångna i världen. Då
de kommo ut ur kyrkan, träffade de en bekant gudfruktig man,
som de åtföljde till hans hem på södra sidan om Rättviken;: De
tänkte att få stanna hos honom och hålla sammankomst, men han
vågade icke för prästerna tillåta det. De måste alltså ut på
vandring och gingo, så länge krafterna tilläto det, in i Leksands
socken. Utan att våga säga sitt ärende togo de slutligen in i
en stuga, där de é&rhöllo tillåtelse att krypa ned i en vrå af
rummet, hvarvid de fingo bevittna, huru man arbetade med kaggar
och brännvinsflaskor för att anordna ett supkalas till följande
dag. På annandagens morgon begåfvo de sig till Leksands
kyrka, där de öfvervoro gudstjänsten. Predikan var af samma
innehåll som den, de föregående dag åhört i Rättvik. Emedan
Gunnars Jon Jonsson var något bekant med Näs Olof Perssons
moder, som bodde i grannskapet, så gingo de till henne och
frågade, om de kunde få stanna och läsa Guds ord där. Men
hon vågade icke mottaga dem för prästerna. Nu sågo de. sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
