Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - IV. Gunnars Jon Jonssons, Fogelqvists, Näs Per Perssons m. fl:s verksamhet i Mora och socknarna däromkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. Ox
nödsakade att anträda färden till Ål, där de voro bekanta med
klockaren, men af samma anledning dristade icke heller han låta
dem predika där. De två för själars frälsning varmt nitälskande
männen förlorade likväl icke modet utan begåfvo sig redan på
annandagens afton till Gagnef. Där träffade de en man vid
namn Tupp Erik, som mottog dem. Så väli Gagnef som i Djura
bereddes dem då tillfälle att för en längre tid förkunna evange
lium för syndare. Längre fram besökte de åter dessa trakter
äfvensom vissa delar af Helsingland, där deras framgång blef så
stor, att både kyrkor och skolsalar öppnades för deras talrikt
besökta sammankomster. Guds ords ädla säd blef utsådd och
bar härlig frukt till mångas frälsning.
I Fu eller Fudal, som egentligen är ett fäbodställe, tillhörande
Nusnäs by i Mora, var Gunnars Jon Jonsson född, och där var
han bosatt sedan den tid, då han började predika. Här har hans
belägenhet varit lik lammets ibland ulfvar. Till en början höllos
bystämmor om honom, och man föreslog att röja honom ur vägen
genom yttre våld. En gång skickade prästerna en nykommen läns
man för att i kraft af det då gällande konventikelplakatet fängsla
honom. Då denne kom till den första stugan i byn, gick han in
och frågade efter fjärdingsmannen, som skulle vara honom be
hjälplig vid gripandet af den förmente brottslingen. Han fick
då anvisning på dennes bostad. Då han kom dit, befanns det
vara så, att Gunnars Jon Jonsson själf var fjärdingsmannen. Läns
mannen blef förbluffad och for sin väg, sedan Jon Jonsson fått
Säga honom några allvarliga sanningsord.
Gunnars Jon Jonsson blef sedermera anställd som kolportör
i Evangeliska fosterlandsstiftelsens tjänst. Men längre fram förr
verkade han sitt kolportörsbref, därigenom att han under striderna
om försoningsläran på 1870-talet icke kunde instämma uti lastan
det af den så kallade nya uppfattningen af försoningen. Han
fortsatte därefter sin verksamhet i Norra Helsinglands brödra
förening. Utom de förföljelser, som han fått lida för sitt vittnes
börd om sanningen, har han ock på sista tiden till följd af en
Viss opraktiskhet i skötandet af det jordiska måst se sina jordiska
ägodelar försköflade samt i bokstaflig mening praktisera det ordet:
>Såsom intet hafvande och dock allting ägande». Trots alla
Vvedervärdigheter har dock intet kunnat beröfva honom friden i
Ekman, Den inre missionens historia. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
