Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - V. Graf Olof Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
af mitt hjärta, att Gud skulle göra mig from, så att han skulle
kunna göra mig salig. Och en sådan lust hade jag att predika
om Gud, att jag ofta klef upp på någon hög sten i skogen, där
jag trodde mig icke vara bemärkt af någon människa, och pre
dikade hela kapitel ur bibeln, dem jag kunde utantill. Jag måste
ock biträda min mor såsom vallgosse i tre hela somrar, och, som
det var min plats att gå efter fårahjorden för att se tillfart reke
någon blef efter, så hade jag gjort det förbund med mig själf,
att, när jag om morgonen kom till en slät häll vid slutet af fä
gatan utanför byn, jag på inga villkor fick gå öfver den hällen,
förrän jag hade bedit till Gud om lycka och välsignelse för dagen,
hvilket ock punktligt iakttogs som en samvetssak>.
Högst eget var äfven hans sätt att lära sig skrifva. Likväl
hade han en god handstil, som framdeles togs mycket i anspråk,
enär han var både nämndeman, fjärdingsman och skollärare samt
dessutom hade andra ej obetydliga affärer. Själf berättar han
därom följande: »På mitt 12:te år fick jag en stor lust att lära
mig skrifva, men i vår stora fattigdom ägde jag icke medel att
köpa mig bläck, penna eller papper. Till all lycka fick jag af
en granne en brädlapp, som var hyflad på ena sidan, och så hade
jag då det, jag kunde skrifva på. Sedan fick jag ena halfvan
af en sönderslagen träskål, och denna fick göra tjänst såsom
bläckhorn. Jag skrapade grytor och fick så något sot, som jag
gnuggade sönder till fint pulfver och blandade med vatten, tills
det var lagom till bläck. En trästicka formerades till penna, och
ett gammalt bref tjänade till förskrift, och, ehuru icke alla bok
stäfverna i vårt alfabet funnos i detta bref, blef jag ändå icke
rådlös. Jag begagnade latinska alfabetet i stället för de felande
och fick således fullt alfabet, fastän af blandade stilar. Jag skref
på den hyflade brädlappen, och hvarje gång, den blef fullskrifven,
tvättade jag af och torkade den och skref sedan på nytt igen.
Detta blef min skrifskola>.
Angående sina erfarenheter under ungdomstiden berättar
Andersson bland annat följande: > Åren framskredo under fattig
dom och försakelser. Jag läste bibeln och bad men lyckades
aldrig blifva så from, att jag blef belåten därmed, än mindre
kunde Gud vara det. Ibland lockades jag af mina jämnåriga att
följa dem på dans och andra ungdomsnöjen, men jag gjorde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
