Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - V. Graf Olof Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. 629
alltid med motvilja, och efteråt slog mig mitt samvetes aldrig
helt tystnade röst, så att jag kunde bedyra inför Gud, att, kosta
hvad det kosta ville, skulle jag aldrig gifva efter mera. Men
jag höll aldrig mina löften och hopade därför skuld på skuld.
Jag läste och bad, men allt var lika när. Jag vågade ännu icke
bedja om syndernas förlåtelse. Nej, först blifva from och sedan
få förlåtelse, det var efter mitt tycke den rätta ordningen. Ändt
ligen nalkades den tid, då jag skulle gå i nattvardsskolan, hvilket
jag motsåg med glädje och förhoppning, ty där komme det ju
att handlas om bara kristendom, och detta var något, som jag
framför allt älskade, ja, där om någonsin skulle jag få lära mig
att blifva en sann kristen, tänkte jag. Jag var en uppmärksam
lärjunge och slukade orden från lärarens mun, såsom en törstig
hjort dricker vattnet i källan. Salighetsordningen visste jag, som
bestod af kallelsen, upplysningen, bättringen, nya födelsen och
helgelsen. Denna ordning låg för mig så klar, att jag hade när
som helst kunnat utveckla den från den första graden till den
sista. Men jag icke allenast ville veta ordningen, jag ville äfven
vandra efter densamma. Helig och sal ville jag blifva. Ordningen,
hvarefter jag hade att rätta mig, visste jag, men hvar var jag?
Huru långt hade jag kommit i denna ordning? Så ljöd det in
om mig. Ibland tyckte jag mig hafva något af alla graderna
med undantag af helgelsen, som var den sista, men återigen
tviflade jag, om jag ännu var fullkomligt kallad, och därför an
Strängde jag mig med all flit att kalla mig, så att det måtte
blifva riktigt gjordt en gång, så att jag finge börja med upp
lysningen, men jag kunde ej åvägabringa en fullkomlig kallelse,
Så att jag kunde vara belåten därmed, och var därför ständigt
På. lägsta trappsteget. Emellertid nalkades tiden, då vi skulle
Vara värdiga nattvardsgäster, ehvad vi ville eller icke, och var
ingen annan ovärdig, så var då visst jag det, som icke kommit
någon väg med salighetsordningen. På konfirmationsdagen upp
Stämde församlingen psalmen:
Kom, o Jesus, väck mitt sinne
Och bered mig med ditt ord
Till den stund, som snart är inne,
Då jag framgår till ditt bord o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
