Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - IX. Johannes Anderssons och L. J. Söderbecks verksamhet i Ludvika och Grangärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
TOG
Johannes Anderssons och L. J. Söderbecks verksamhet
i Ludvika och Grangärde.
En icke obetydlig insats i den andliga verksamheten inom
södra Dalarne har £L. J. Söderbeck gjort. Han var son till
förre kronolänsmannen Söderbeck i Grangärde och Ludvika sock
nar. Såsom yngling kom han från föräldrahemmet ut i garfvar
lära i Gefle, där han väcktes till bekymmer om sin själs fräls
ning. Sedermera reste han till Stockholm, där han samman
träffade med .Rosenius, Ahnfelt och Fjellstedt, genom hvilkas
vittnesbörd han kom: till en sann och lefvande tro på Herren
Jesus Kristus. På samma gång, som han för egen del funnit den
kostliga pärlan, blef han af hjärtat angelägen om, att också andra
skulle blifva delaktiga af densamma. På Rosenii råd beslöt han
därför att återvända till sin hemtrakt och slog sig fördenskull
ned i Räfvola by i Grangärde socken, hvarest på den tiden den
största ogudaktighet var rådande. De orden »>begynnande på
Jerusalem» ljödo ständigt uti hans öron. I nämnda by hyrde
han ett garfveri. Dels i hemtrakten, dels under resor ide om
kringliggande socknarna började han nu verka för evangelii saks
framgång.
I Smedjebacken bodde på den tiden en färgare, hvilkens
hustru kommit i bekymmer för sin själ. Han skickade efter Sö
derbeck, för att han skulle tala med den själssjuka kvinnan. Sö
derbeck efterkom färgarens begäran och försökte trösta den be
kymrade men kände sig på samma gång nedslagen, då han märkte
sin egen bristande, förmåga i att på detta område kunna tjäna.
Han sade för sig själf: »Om djäfvulen tystar mig, så skall jag
försöka få någon annan, som kan tala». Han bestämde sig nu
för att resa till Stockholm för att rådgöra med Fjellstedt om,
huru man skulle kunna få en kolportör upp till södra Dalarne.
När han kom till Stockholm, uppsökte han också mycket riktigt
Fjellstedt och delgaf honom ärendet. Detta uppväckte hos Fjell
stedt stor glädje, emedan han just då hade hos sig en kolpor
tör, /ohannes Andersson, hvilken hade måst lämna Vermland med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
