Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - IX. Johannes Anderssons och L. J. Söderbecks verksamhet i Ludvika och Grangärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654 : FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
makt att i samma stund mottaga ordet till frälsning samt upp
fylldes med den helige andes frid, så att hon prisade Gud. Hon
var den första frukten af Johannes Anderssons evangeliska arbete
i Grangärde och blef Guds församling till prydnad. En annan
kvinna, Sara Lisa Rundqvist, mottog samma kväll af Andersson
en skrift, kallad Jakobs vandring, genom hvilken skrift hon blef
väckt och framdeles förd till frid med Gud. Flera andra så väl män
som kvinnor från den orten räkna från samma afton sin om
vändelse. Bland dem, som genom Andersson kom till frid, var
ock Per Ersson, som sedermera blef socknens klockare.
Lifvade och väckta af den ande, som vid detta tilfälle i rikt
mått blef utgjuten, kommo många och bådo Andersson att äfven
på juldagen tala och läsa för dem i skolhuset, emedan det var
»så många fattiga, hvilka i brist på kläder icke kunde komma
till kyrkan». Det må anmärkas, att stor fattigdom och sedeslös
het voro rådande i byn. Blott inom detta lilla samhälle funnos
då 16 oäkta barn och minst lika många, hvilka i brist på kläder
icke på länge besökt kyrkan. Andersson lofvade att kl. 4 föl
jande eftermiddag komma till en enskild lokal. Men redan kl. 2
på eftermiddagen fick han bud, att det vore fullt med folk, som
väntade honom. Andersson gick då genast och läste juldagens
predikan ur Luthers postilla. Där rådde stor uppmärksamhet,
och ordet verkade och bar frukt.
Efter denna dag blef det oro i pastoratet. HKonventikel
plakatet upplästes på predikstolarna, och man varnade folket för
den förförare, som hade kommit med villfarelser.
Annandag jul: reste Andersson i sällskap med Söderbeck
till den senares fader. Men, emedan de hade anledning tro, att
den gamle länsmannen icke var välvilligt stämd mot samman
komsters hållande, vågade sonen icke begära, att några sådana
skulle få hållas i hemmet. Man ämnade därför hålla en sådan i
en bredvid liggande stuga. När länsmannen såg, att folk började
samlas i granngården, frågade han sin son om orsaken därtill.
Denne omtalade då, att man ämnade samlas omkring Guds ord,
och att Andersson skulle predika. Därpå svarade fadern, att det
vore i så fall bäst, att man samlades uppe på hans sal. Detta
anbud mottogs också med glädje. Men ej nog därmed, den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
