Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - IX. Johannes Anderssons och L. J. Söderbecks verksamhet i Ludvika och Grangärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
predikades det om falska profeter, och man tackade Gud att hit
tills hafva blifvit bevarad för »läsare» och »pietister»; men nu
hafva de kommit öfver oss», sade predikanten. För denna pre
dikan och detta tal borde den, som predikade, hafva blifvit ställd
till ansvar. Många själar hållas i mörker genom sådan människo
dikt och lära.
— Förlåt, k. Johannes Andersson, att jag icke är mer än
en människa! ;
— Gud är den, som synder förlåter. Bed honom, att han
omvänder edert hjärta, att Ni må kunna blifva en rätt herde:
Ehuru Andersson för den skedda öfverenskommelsens skull
icke heller fick öfvervara den unge prästmannens förhör, tycktes
dock denne hafva ett åf naturen mildt och godt sinnelag. I en mil
dare, nästan hjärtligt vänskapsfull ton frågade den unge mannen
slutligen, hvarför ej Andersson-anmält sig hos biskopen i Västerås,
innan han for till Dalarne. Andersson svarade: >»Jag är sänd
hit och icke till Västerås, men fordrade man mig också dit, ville
jag gärna infinna mig». Nu afbröts samtalet, och den unge
prästen gick att hålla sitt förhör i en annan stuga-i byn.
På båda förhören blef folket upprördt och förbittradt, där
för att Andersson icke fick vara med, och sade högljudt: >»>Nu
se vi, att vi hafva blinda lärare. Det är dock besynnerligt, att
våra präster sätta sig emot Guds rena ord!» Härigenom hind
rades prästerna att denna gång, såsom de eljest plägade, varna
för läseri. Men efter förhörens slut gick folket till det ställe,
där Andersson vistades, och han höll aftonbön med dem.
Vi vilja i detta sammanhang ytterligare anföra några exempel,
som visa, huru stor fiendskapen var emot denne sanningens och
fridens budbärare under hans verksamhet i Dalarne. En gång,
då Andersson gästade hos en troende broder, till hvilken han
blifvit bjuden för att hålla morgon- oeh aftonbön, rusade några
druckna karlar in under förevändning, att de ville borga böc
ker. Emedan de voro berusade och dessutom okända, kunde
ej Andersson bifalla deras önskan utan började i stället bestraffa
deras dryckenskapslast, hvarigenom de gjorde både sig och de
sina olyckliga. — »Brännvinet har ju Gud skapat ockFdå a väl
ingen synd att supa», invände de. — > Sjön har också Gud ska
pat, men han har därför icke sagt, att vi skola kasta oss uti den»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
