Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - IX. Johannes Anderssons och L. J. Söderbecks verksamhet i Ludvika och Grangärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. 661
svarade Andersson. Däraf blefvo de så slagna, att de aflägsnade
sig. På aftonen återkommo de nyktra och sutto stilla och upp
märksamma under hela sammankomsten.
En annan gång, då Andersson var på ett ställe i Norrbärke
socken, dit han blifvit kallad att hålla bön, kommo en patron och
hans inspektor för att förbjuda andaktsstunden. Det oaktadt bad
värden, att Andersson skulle läsa för de församlade. Andersson
slog upp Luk. 135 kap. och började läsa. Vid första versen ro
pade inspektoren med hög röst: »Tig!> Då Andersson läste
upp andra versen, trängde han sig fram till bordet och lyftade
sin käpp för att slå honom. Med foglighet och mildhet bad då
Andersson inspektoren att antingen sitta ned och höra på eller
aflägsna sig för att ej störa de närvarande. Han gjorde det senare.
Guds ande var kraftigt verksam den aftonen, så att en stor hop
människor blefvo väckta och många kommo till verkligt lif ge
nom tron på Jesu Kristi namn.
Äfven följande morgon, då Andersson skulle hålla morgon
bön på samma ställe och mycket folk församlats, infunno sig
patronen och inspektoren för att störa sammankomsten. Man
hade samlats på en sal i öfre våningen. Andersson började med
att uppläsa Ördspr. 8 kap. Då patronen gick uppför trappan, upp
fångade hans öra några ord, som gjorde intryck på honom, så
att han stannade tyst vid dörren. Då andaktsstunden var slut
och Andersson gick fram till honom, sade han med tårar i ögonen:
>»Detta är ju Guds rena ord. Jag trodde, det skulle blifva bara
fantasier. Det är besynnerligt, att sådant ej skall vara tillåtet.
Men, som jag är ordningsman, måste jag ändå ha reda på
förhållandet.» — Husvärden sade då: »Patron behöfver verkligen
ta Johannes Andersson till sig att läsa för sitt folk, och det be
höfver jag ock», Härpå svarade patronen: »Ja, men det är plikt
på sådant, eljest kunde det väl ske».
Vid en samling i Norrbärke kommo under själfva läsningen
en hop bespottare, som slogo med stenar i väggarna och sökte
på allt sätt störa de församlade. Andersson talade till dem ge
nom fönstret och bad dem, att de, om ej af aktning för honom
och värden, dock af aktning för Guds ord skulle vara stilla. =
>»Om du ej tiger», svarade de, »skola vi göra af med dig».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
