Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - IX. Johannes Anderssons och L. J. Söderbecks verksamhet i Ludvika och Grangärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
På ett annat ställe i närheten af Ludvika bruk bodde en
En afton, innan läsningen ännu börjat, uppträdde denne och frå
gade Andersson, om han icke ville afstå från detta och upphöra
med att förvilla flera människor.
— Det är min kallelse att sprida och föreläsa Guds ’ord;
jag kan icke sluta därmed.
— Vi hafva kyrkan och prästerna att hålla oss till.
-— Hvarken kyrkan eller prästen kan göra oss saliga. Jesus
Kristus allenast kan göra det, och honom kunna vi finna endast
genom läsningen af Guds ord.
Nu började aftonandakten, och Andersson läste ur Luthers
postilla om »Jesus i skeppet». Under läsningen förde mjölnaren
oljud och skrek häftigt utanför. Följande dag köpte han bränn
vin och öfverlastade sig jämte några andra till aftonen. När då
bönestunden började, uppstod ett häftigt oväsen utanför huset,
och mjölnaren slog starka slag i väggen med en yxa. Bönen
måste slutas. Det var mörkt, och alla rådde Andersson att icke
gå ut. Oväsendet fortfor, och, då Andersson icke kunde dröja
längre utan måste återvända hem, tog en närvarande fröken Stjärn
felt" honom under armen och ledde honom genom den larmande
hopen. Hvarken vänner eller fiender visste, att det var Anders
son. Det var ett sökande på alla håll för att finna honom. Slut
ligen blef dock mjölnaren uppmärksamgjord på, hvar Andersson
gick, sprang efter honom, lyfte sin yxa och svängde henne ho
tande i vädret. Herren höll dock sin skyddande hand öfver sin
tjänare, så att han lyckligt undkom mördarens: händer.
Emellertid sammangaddade sig nu prästerna, länsmannen
och andra med dem likasinnade, hvilka nitälskade mot Guds nåd,
för att alldeles nedtysta Johannes Andersson. En klagoskrift
insändes till landshöfdingämbetet med begäran, att rättegång
måtte anställas mot Söderbeck. Men; sedan landshöfdingen läst
Söderbecks förklaring, ansåg han för sin del sig ingenting kunna
uträtta. Sedermera ingafs till justitiekanslersämbetet en skrifvelse
med begäran om urtima ting, hvilken begäran beviljades. All
männa åklagaren instämde således Johannes Andersson jämte” td
andra personer, som öppnat sina hem för Guds ords läsning, in
för Grangärde häradsrätt den 12 april 1855. Sju af de anklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
