Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - XI. Andlig verksamhet i Hedemora - XII. Begynnelsen till andlig verksamhet i St. Skedevi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. 675
tecknade han på en lista för att anklaga dem, men komministern
Giselius medlade härvid och afvände anklagelserna. Då år 1857 en
sammankomst hölls i Prästhyttan, sände han dit länsmannen Flod
ström och kronofogden Lönberg för att öfvervaka sammankomsten.
Kjerulff kom då emot dem, hälsade dem kärleksfullt och bjöd
dem på middag efter sammankomsten, men de ville icke stanna.
De funno dock här intet, hvarför de kunde anklaga någon.
Mot slutet af sitt lif blef kyrkoherden Lindgren vänligt stämd
mot de troende och sade: >»Om alla människor i församlingen
vore läsare, så skulle det vara en välsignelse för densamma.
Han var, som sagdt, en nitisk nykterhetsvän. Då han fick
se drinkare ligga i rännstenarna, gick han till dem, hjälpte upp
dem och tog reda på dem. Det var hans lust, och han gjorde
det till sin uppgift att rädda de fallna. Så tog han i sin egen
tjänst en beryktad tjuf, kallad Tjuf-Erik, och gjorde honom till
sin betjänt.
Som redan sagts, var han mot slutet af sitt lif de troende
mycket tillgifven. Efter ett samtal med en simpel troende man
tog han honom i famn och välsignade honom. Man tror, att
han for hädan i frid.
Den andliga rörelsen grep mer och mer omkring sig. Man
samlades här och där i husen, till dess det blef nödvändigt att
med allvar tänka på anskaffandet af en egen lokal. Men därom
blifva vi i tillfälle att tala längre fram.
All
Begynnelsen till andlig verksamhet i St. Skedevi.
Satans välde har i St. Skedevi varit ganska stort. D:r Karl
V. Park kom hit 1842 såsom kyrkoherde och vistades här några
år. Han var mycket girig. Han gick ibland och sopade lands
vägen på söndagsmorgnarna. Han var rikt gift och var mycket
språkkunnig. Det gick ett ordspråk om honom: »Parken traf
var i hebreiskan och grekiskan som en häst». En gång satt han
och läste efter grekiska texten inför nattvardsbarnen. Då ut
ropade han nästan omedvetet: »Men huru kunde de då våga
införa barndopet?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
