Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - XIII. Andliga rörelser i St. Tuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
väsende och den nya andliga sången spréd sig hastigt vida om
kring. I följd däraf började folk af nyfikenhet samlas för att se
och "höra på »läsarne», som de den tiden kallades. Emellertid
begagnade Gud dessa unga tjänsteflickor såsom ett verktyg i
sin hand för att föra människor till sanningens kunskap. I stället
för de världsliga visor, de förut sjungit, började de nu sjunga
sånger till Guds och lammets ära. Den bortglömda, dammiga
bibeln framtogs nu, och därur sökte människor hämta det lif
gifvande vatten, hvarpå världens usla brunnar icke kunna bjuda.
År 1836 beslöto några personer att försöka få någon af rese
predikanterna till Tjerna för att få höra, hvad en sådan hade att
säga. Folkskolläraren Å. Jansson i Grangärde socken, som på
den tiden tjänade som dräng på Laxsjö bruk, hade kommit till
omvändelse och förkunnade Herrens sanningar. Han reste nu
öfver till Tjerna, där han predikade för det församlade folket.
Omdömena om honom voro ganska olika. Somliga sade: Han
är god, andra åter: Han förför fölket. Dock kommo både män
och kvinnor i verklig syndanöd och började känna behofvet af
Guds frälsande nåd i Kristus Jesus.
De nyss omnämnda predikanterna Johannes Andersson från
Vermland och P. Eriksson från Norrbärke socken kommo under
åren 1857—1858 äfven till Stora Tuna och fingo blifva medel i
Guds hand att där åstadkomma en stor och genomgripande väc
kelse. Sammankomsterna blefvo allt talrikare besökta, och folket
i allmänhet började med verkligt allvar att lyssna till de vittnes
börd, som dessa olärda och lekmän aflade. Detta väckte stör oro
hos prästerskapet och kyrkorådet, hvilka ansågo, att det, som i
kyrkan predikades, kunde vara alldeles nog för folket. En kyrko
stämma sammankallades nu, och där fattades det beslutet, att
ingen kolportör, Som icke vore hemma inom församlingen, skulle
få uppträda och läsa för de folkskaror, som samlades i skolhuset.
Nu gestaltade förhållandena sig så, att den omnämnde A. Jansson
tog tjänst såsom dräng hos nämndemannen A. Stenberg i Fagersta
Stora Tuna, ” Gehom att han på så sätt blifvit bösått inom
socknen, kunde han fortsätta att predika utan att bryta emot det
ofvan anförda kyrkostämmobeslutet.
I samma mån, som Guds rike gick framåt, växte också be
hofvet af sammanslutning de troende emellan. Man beslöt därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
