Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - XII. Begynnelsen till andlig verksamhet i St. Skedevi - XIII. Andliga rörelser i St. Tuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. 679
Nu började emellertid kyrkans tjänare draga honom fram
och straffa honom enskildt och offentligt i sitt tal. De hade förut
understödt ovännernas onda planer mot Starnberg. År 1860
kallades Starnberg inför vederbörande kyrkoråd att stå till rätta
för sin förmenta villfarelse. Där bekände Starnberg frimodigt
sin tro på Herren Jesus och varnade alla för orättfärdighet. De
brottsliga blefvo ostraffade, men de okyldiga fingo lida. Men
efter den tiden upphörde de uppenbara förföljelserna i St. Skedevi
mot Starnberg och hans familj.
Mörkret måste så småningom vika för sanningens ljus.
LEK
Andliga rörelser i St. Tuna.
I början af 1850-talet förefanns nästan ingen lekmannaverk
samhet inom Stora Tuna socken af Dalarne. Det fanns dock en och
annan, som kommit till insikt om vikten af att vända sig till
Herren och som genom läsning af åtskilliga uppbyggelseböcker
sökte underhålla så väl sina egna andliga behof som ock att
väcka sådana hos andra. Dessa nyomvända personer ställde sig
i förbindelse med den vid den tiden bildade Evangeliska foster
landsstiftelsen och försökte att därifrån erhålla en kolportör. En
sådan sändes dem ock, men han mötte ett starkt motstånd från
fiendernas sida. Kyrkorådet sammankallades, öch sockenmännen
öfverlade om de mått och steg, som borde vidtagas för att stäfja
det började ofoget. Emellertid hade ett dylikt tillvägagående
på denna plats samma verkan som annorstädes, nämligen att de
troendes lilla skara alltmer förökades.
De predikanter, som besökte denna trakt under åren 1854—
1855, voro Johannes Andersson från Vermland och P. Eriksson
från Norrbärke socken. Dessa kommo först till Grangärde socken,
där de började att för folket föreläsa ur den heliga skrift. En
andlig väckelse uppstod, som spred sig till Laxsjö bruk. Där
hade några fäbodkullor blifvit vunna för Guds rike, och dessa
började efter återkomsten till sina hem i Tjerna by i Stora Tuna
sjunga andliga sånger, som de hade lärt. Detta var på den tiden
något högst ovanligt. Ryktet om dessa kvinnors förändrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
