Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - XIV. Hans Jakob Lundborgs lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANRP
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. 683
Lundborg ämnade blifva präst, men ju närmare han kom
den dagen, då han skulle invigas till detta ämbete, desto oroligare
blet han öfver den ed, han då skulle aflägga. Men på hans vän
ners upprepade föreställningar förmåddes han att låta prästviga
sig i Västerås den 10 nov. 1853. Efter prästvigningen missiverades
ban först till Fläckebo i närheten af Sala. Under sin vistelse
därstädes skref han till den gamle förtrogne medkämpen i Upp
sala ett bref, hvarur vi vilja meddela något, som låter oss kasta
en blick in i Lundborgs själslif. Han säger följande: »Under
min två månaders långa vistelse som präst i Fläckebo fick jag
på ett förunderligt sätt röna förbönens stora betydelse i Guds
ceconomia och tydligen märka, att jag icke stod ensam utan som
framskickad i spetsen för en här af kämpar och kämparinnor, hvilka
ligga den trofaste förbarmaren nära om hjärtat och äro beredda
att med honom brottas om själars frälsning — en strid, där den
käre Herren, förbundets ängel, är vek och lätt öfvervinnelig, ty
hans hjärta är på vår sida, och han vill själars frälsning tusen
gånger hellre än vi; ja, det är just hans ämbete, hans dyrt vunna
privilegium att frälsa, frälsa, frälsa. Ack, om vi voro hvarandra
närmare! Var rädd om din hälsa, dyre vän! Jag längtar myc
ket efter den stund, då, om det är Guds vilja, vi kunna på något
sätt blifva i tillfälle att tillsamman och nära hvarandra på fullt
allvar rikta hela vårt lifs verksamhet uteslutande på vår bild
ning och utveckling till sanna Jesu Kristi lärjungar och sände
bud, till berdar efter Herrens sinne, hvilka kunna vara färdiga
att, då Herren kallar, med de öfriga kära bröderna af den stora
evangelisters skara, hvarom tusenden i dessa tider ropa till den
himmelske fadern, gå ut i vårt fädernesland och med öppen
mun dristeligen och med hjärtlig ödmjukhet predika Jesus Kristus,
den korsfäste, för hög och låg, rik och fattig, lärd och olärd.
Hållen eder tätt tillsamman, upplifvande hvarandra, ty enhet ger
styrka, det visste redan hedningen:; .»Bedjen Gud, att han: rätt
grundligt lär oss, sina af hans outgrundliga barmhärtighet frälsta,
unga, uppväxande telningar och skröpliga bekännare, ödmjukhet
och håller oss 2e7re och stilla, tills kanns id blir, då han kan få
släppa oss mognade fram i sz2 kraft och med sin otillbakahållna
välsignelse... Låt oss ihågkomma vår adel, hvars anor sträcka
sig tillbaka i evigheten, ty vårt namn och vår ättefader Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
