Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - XIV. Hans Jakob Lundborgs lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
Hans innerliga önskan var, att Evangeliska fosterlandsstif
telsen skulle öfvertaga hans kolportörsskola. Härom yttrar han i ett
bref följande: »Medvetandet af de stora faror okunnigheten med
för, helst då de väckta bland folket lämnas utan nödig tillsyn,
låter ej muta sig. Det tyckes mig, som borde stiftelsens styrelse
känna en allt bestämdare och kraftigare maning att med ifver och
värma taga sig an den sak, som afser att förskaffa de kära folk
vittnena inom landet så mycken undervisning, som tid och ut
vägar kunna tillåta. När skall den dagen randas, då min nu
varande interimsanstalt får läggas ned och lämna plats för en
fullständigare, ordentlig skolanstalt med bättre och mera stadig
varande lärarekrafter, med allvarlig uppmärksamhet fästad på de
skriande behofven för bönehusen, missionsföreningarna m. m. samt
undervisningssaken blifva så ställd, att den ej måste behandlas
såsom en bisak». Mot slutet af sitt lif lyckades han ock att ge
nomdrifva denna sak, så att stiftelsen öfvertog hans skola.
Af eleverna var Lundborg högt värderad och älskad. En
af dessa skrifver bland annat följande: »I sammanhang med sin
uppriktighet och öppenhjärtighet hade han också en icke så ringa
gåfva att uppfatta andras sinnelag och gåfvor. I synnerhet lade
han sig stor vinning om att kunna riktigt lära känna dem, som
voro i skolan och skulle utgå som kolportörer. Stundom verk
ställde han pröfningen på ett så besynnerligt sätt, att man hade
svårt att uppfatta hans heliga list, förrän man redan var fångad».
Och åter: »Pastor Lundborgs afsikt var att af folket taga och
bilda vittnen bland folket», ’ty’, sade han, ingen känner folket
så väl som dessa, och ingen kan så väl tala till folkets förstånd
som de”.
Om någon elev" föll in i predikoton, plägade han yttra:
”Predika duger icke jag till mycket mindre I, men hafven I något
att tala till folket, så gören det i enfald. Ofta sade han: Sen
till, att I icke talen /ör folket utan Zi! folket».
En annan skrifver om sin älskade lärare: »Såsom ett bevis
på, huru den begåfvade läraren i ödmjukhet räknade andra yppare
än sig själf, må anföras, att han liknade sig blott vid en Jarm
trumma, då det var många andra gifvet att "föda Guds hjord>.
Och åter en annan: »Lundborg fruktade Gud men ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
