Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - XIV. Hans Jakob Lundborgs lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. 691
annat. Han fruktade ej människor, ej penningeutgifter, ej besvär
utan såg alla vanliga hinder som ett intet, när det blef fråga om
att tjäna Guds rike». Någon säger om honom: »Han älskade,
som man kan tycka, orimligt; men han blef ock tillbaka orzm
ligt älskad. Hemligheten häraf var Kristi kärlek. Han var före
sin tid i kyrkligt afseende och led obeskrifligt af det kyrkliga
oskicket. Han gladdes åt hvarje ny lagstiftningsparagraf, som
bådade början till något bättre. Han tänkte mycket på och bad
för det blifvande kyrkomötet».
Under flera år hade Lundborg lidit af en svag hälsa, och
den 18 maj 1867 fick han ett svårare anfall af blodhostning.
Under sommaren tycktes hans krafter börja tilltaga, men i början
af september utbröt sjukdomen å nyo med förökad häftighet.
Han hade önskat att kunna före sin bortgång uträtta mycket
mera, men han böjde sig under sin himmelske faders vilja. Hans
sjuksäng var uppbygglig och lärorik för dem, som omgåfvo ho
nom. Stilla och, som det tycktes, utan svåra plågor närmade
sig hans förlossningsstund. Till en tjänare, som stod snyftande
vid hans säng, sade han: »Herren har gjort mig helbrägda»>.
Sista natten yttrade han till sin maka: »Jag blir allt förtroligare
bekant med Jesus.> Slutligen kom hembudet, och den 26 nov.
1867 insomnade han i Grythytte prästgård ljufligt och stilla i
Herren. Bland de sista ord, som han sade, voro dessa: »Det
är så godt att få hvila vid Jesu kors». Hans maka frågade ho
nom: »Tror du på Jesus?» hvarpå följde ett tydligt: >Ja», hvar
efter han gick öfver gränsén.
En honom nära stående vän har yttrat om honom följande:
»Att Lundborg var en ovanlig man, ovanlig i själfuppoffring,
oegennytta och karaktersfasthet, är utan fråga. Hans riktning
var öfvervägande praktisk. ”Från ord till sak var hans val
språk. Han ville i verk och handling vara en kristen. Emeller
tid saknade han icke anlag för det teoretiska och hade ganska
goda kunskaper. Icke heller skönhetssinne saknade han. Han
skref till och med poesi, som icke var utan sin naivitet, om den
än var något tung. På det kyrkliga området hade han dock
snarare motvilja för det estetiska och liturgiska, liksom han be
traktade statskyrkan mera som en ”babyloniserande människo
institution” än som ”Kristi kropp’. Med sitt konsistorium stod han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
