Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Andliga rörelser i öfre Norrland - II. Jonas Bodell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7.10 FYRTIONDETREDJE KAPITLET.
predikoämbetet, b) om kallelsen, c) om världslig öfverhets rätt att
straffa kättare, d) om dans; 7) att muntlig predikan icke är nöd
vändig hos de kristna, och att bibeln är en sådan predikan; 8) att
skriften och Luther lära två nya födelser, och 9) att församlingen
har makt att genom votering afgöra ordets rätta förstånd och att
bannlysa hvar och en, som är för de flesta misshaglig.
Emellertid var dopfrågan den egentligt brännande strids
frågan. Alla försök att bilägga striden voro förgäfves, ehuru
flera möten höllos för att om möjligt sammanjämka de stridiga
meningarna. Vid de två sista mötena skildes de slutligen åt
mer söndrade än någonsin förut.
Bodells trosbekännelse beträffande dopet är följande: >»>Vi
tro och bekänna änskönt under mycken anfäktning af förnuftets
inkast, att Kristus har på en gång gjort oss saliga i tveggehanda
måtto. Först har han gjort och lidit allt, hvad som hörer därtill, att
vi måga varda saliga, nämligen borttagit synden, döden och
helvetet, så att ingen människa behöfver något göra därtill. För
det andra har han skänkt oss alla, som döpta äro, allt detta Ve
dopet, och behöfves intet mer eller annat till saligheten än en
hjärtlig tro, att han detta gjort och gifvit. Dopetsar, den nya
födelsens bad. Denna: nya födelse sker icke igenom utan af
föräldrarna, vattnet och anden. Men det, som af dem födes, är
en ny människa, hvilken har sitt upphof af fader och moder till
samman, såsom det i den lekamliga födelsen är nödvändigt att
hafva föräldrar. - Vattnet är den andliga födelsens moder och
anden fader. Denna nya födelse har i dopet sin upprinnelse men
fullbordas icke hos människan, förrän syndakroppen lägges i
grafven och förmultnar. Genom dopet har Gud således gjort
människan samt med Kristus lefvande, födt henne till sitt barn
och löst hennes förut af satan bundna vilja, så att hon kan välja
välsignelsen. Tror hon detta och skickar sig evangelium lydigt,
så är hon viss om en evig välsignelse, ty hon är då löftets barn
och Abrahams lefvande säd. Men tror hon det icke, så är hon
själf orsaken till sin förbannelse, emedan hon icke lyder Herren
Guds röst och blifver i hans sanning. Sådant, som behöfver an
vändas till stärkande af det började nya lifvet, är af Gud gifvet:
predikan, aflösning och nattvard. Dessa äro de medel, hvarigenom
den helige ande fullbordar, hvad han i dopet begynt. Kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
