Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Några drag af den andliga rörelsen i Västerbotten - I. Norra Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTERBOTTEN.
komst i Selet. Bland ståndspersoner, mest bland fruntimmer,
grep rörelsen in. Tvenne fröknar Gyllengham vordo ifriga läser
skor, till stor harm för deras fader, en gammal krigsbuss, som
var mycket förtretad öfver döttrarnas läseri. Såsom goda kristna
voro de sina föräldrar undergifna utan att förneka sin tro. De
fingo emellertid lida åtskillig smälek för sitt »läseri». Ett exempel
därpå må anföras. I Broträsk by var en stor läsaresammankomst.
Det var vinter, och de bådo sin fader, öfversten, om skjuts. Vägen
var ungefär 8 km. Ja, de skulle få skjuts. Öfversten beordrade sina
drängar att spänna för en af dragoxarna och sätta en ramlande
bjällerring i oxselen och köra fram till gårdstrappan. Det skedde.
Fröknarna G. satte sig i och åkte i väg. Då de kommo ett stycke
från hemmet, togo de bort bjällrorna. Vid framkomsten till B.
berömde de oxen för hans ovanligt jämna lunk hela vägen. Det
gjorde stor effekt på folket, som däri såg ett bevis på allvar i
gudsfruktan hos dessa kvinnor, som voro glada öfver att under
hvilka förhållanden som helst få komma till Guds ords predikan
och troendes gemenskap.
Egendomligt var det med Ol. Jonsson, att han under hela
sin verksamhetstid för egen del var mycket fridlös och tröstlös.
Han lär dock på sitt yttersta hafva erfarit stor frid och dog
i stor frimodighet i tron på Guds lamm den 2 september: 1843.
Före Ol. Jonsson och samtidigt med honom och ännu ett
par årtionden senare lefde och verkade i Burträsk och närmaste
socknar den i kyrkohistorien omnämnde GERHARD GERHARDS
SON. Denne man tog redan som ung liflig del i kampen mot
de nya böckerna. Han var en mycket begåfvad man och vardt
genom mycken läsning och forskning mycket skriftlärd, hvadan
han ock på 1830- och 1840-talet i hela orten var räknad för ett
stort ljus. Hans anseende bland de gudfruktiga var så mycket
större, emedan han blef förföljd. Han vardt nämligen anklagad
och förd som fånge till Umeå, där han stod: till svars inför
konungens befallningshafvande. Han aflade därvid en mycket
god bekännelse, som sedan utkom tryckt och lästes af många
till mycken uppbyggelse. Han utgaf äfven en broschyr, som
hette: Bref till bröderna. och som bar prägeln af andligt lif
och stor begåfning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
