Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - VII. Per Norin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
794 FYRTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
Detta hårda slag hade dock den verkan till sist, att Norin
lämnade sig Aelt i Herrens händer och började lefva ett ovanligt
innerligt lf med Gud.
I ekonomiskt afseende hade han, hvad han behöfde. Ingen
ting fattades honom, men ingenting hade han öfver. På Gud
hoppades han, och från honom väntade han hjälp och välsignelse.
En gång, när han nödgades bygga om sin gård, sade han efter
fullbordadt arbete: »Det kostade mig ingenting att bygga. Tolf
skilling hade jag, när jag började, och tolf skilling hade jag, när
jag slutade; men smedjan gick hela tiden hon». Gud gaf han
äran för allt.
Hela lifvet igenom hade Norin att dragas med en bräcklig
kropp, hvarför han ofta låg sjuk. Med jämnmod, ja, med tack
samhet tog han emot lidandets kalk, i hvilken form den än
räcktes honom. Öfvertygad var han också, att Gud gaf honom,
hvad han behöfde, men tog ifrån honom det, som ej var nyttigt
för honom. Om denna sak sade han vid ett tillfälle: »Får jag
en tia till öfverlopps, nog blir jag sjuk då, så att hon skall gå
åt till medicin». Vid ett annat tillfälle, då tjufvar stulo bort hans
linneväfvar, som voro utlagda att blekas, yttrade han: »Det var
då väl, att de togo väfvarna från mig; nu kan jag få vara frisk
en tid»:
Den konsten att vara nöjd i alla omständigheter hade Norin
genom Guds nåd lärt sig. Han skulle hafva fått ett litet jord
stycke i arf med sin hustru, men hans svåger förhöll honom det
samma. På tal om detta sade han en gång med förnöjdt sinne
till sina vänner: »Är jorden min, så skördar jag, om ock svåger
brukar henne» Med detta ville han säga, att välsignelsen var
hans, när han led orättvist.
Norins innerliga gudsfruktan, hans uppriktiga väsen, besjäladt
med helig ande och kraft, samt hans alltigenom rättrådiga och
exemplariska vandel gjorde honom allmänt aktad och värderad i
vida kretsar. Ehuru han sällan företog några resor, var han
känd öfverallt i Helsingland. Och det hände rätt ofta, när gud
fruktiga prästmän och andra troende främlingar reste igenom
Norrala, att Norin blef eftersänd och uppkallad till gästgifvare
gården. De ville nödvändigt se och tala vid den ovanlige
mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
