Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - IX. Söderala. Erik-jansismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808 FYRTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
såsom ledare för en andlig rörelse utan ock i hans personliga
lif. Snart började han låta förstå, att de uppbyggelseskrifter,
som då allmännast lästes, Luther, Arndt (Johan Arndts sanna
kristendom hade från början varit hans förnämsta uppbyggelse
bok), Nohrborg m. fl., innehöllo villfarelse och voro skadliga.
>Luther var god för sin tid», sade Erik Jansson. Hos honom är
mycket, som icke passar för vår tid; han själf kallar sina skrifter
ett »ordaslammer» och önskar dem nio alnar under jorden, om
de skulle förtaga bibelns läsning. — — Enahanda förhållande
var med Arndt, och Nohrborg kommer fram med en lång salig
hetsordning, som ej står i bibeln. Man håller dessa skrifter i af
gudisk vördnad, men det vore synd. Folket bör läsa bibeln; den
är Guds ord. — Hvad skola vi med flera hästlass böcker, då ju
bibeln innehåller allt, hvad dessa böcker innehålla»? Förkastelse
domarna stegrades med tiden i skärpa, på samma gång som han),
såsom det påståtts, framställde sig själf såsom den, hvilken ensam
framhöll den rätta läran. »Den lära», sade han, »jag förkunnar,
är Guds ord. Jag är sänd af Gud och har Guds ande. Den;
som icke tror mig, är af djäfvulen. Allt sedan apostlarnes tid har
ingen sann predikare funnits förrän jag. Kristendomen har aldrig
varit rätt införd i Sverige. Vi ha här lefvat i mörker i 300 år
genom den afguden Luthers skrifter. Hvad gjorde han? Jo, han
klöf påfvens lära midt itu och hoppade däremellan till helvetet
=; där är han», G
Huru otroligt det än kan synas, troddes sådant af hans an
hängare. Men de, hårda uttrycken läto i deras öron antagligen
icke så hårda som i våra. Luther själf sparar i sina skrifter icke
på kraftuttryck, och hans skrifter hade läsarne flitigt studerat och
sålunda vant sig vid sådant språk.
Så småningom började han yrka på, att man skulle förstöra
dessa böcker. De borde uppbrännas, ty så hade folket i Efesus
gjort, då apostelen kom dit med Guds ords predikan, hvarom
det heter i Apg. 19: 19: »Många af dem, som förvetna konster
hade brukat, buro fram böckerna och brände upp dem i hvar
mans åsyn». Så skedde ock första gången i Alfta socken. Han
understöddes af medhjälpare från Forssa, Delsbo och Söderala,
hvilka intygade, att samma beslut var fattadt i deras hembygder.
Men psalmboken och katekesen skulle den gången skonas. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
