Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - IX. Söderala. Erik-jansismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 809
några frågade, om det ej kunde uppskjutas tills vidare, svarade
han, att böckerna då komme i arf till deras barn, hvilka sålunda
finge. ett själagift. Detta vore synd, och »den, som syndade i
ett, vore saker till allt».
Deg 11. junt- 1844, utsattes; såsom. den-dag;, då det första
bålet skulie tändas. ’ Det var på bonden Anders Olssons gård i
byn Tranberg. En myckenhet folk från Bollnäs och Ofvanåker
hade dagarna förut fört dit sina böcker, och på morgonen denna
dag fördes sådana dit af personer i socknen. Man såg flera
båtar på sjön, och på alla vägar kommo personer bärande hela
bördor af böcker. Ett stort bål var rest. I sista stunden tvekade
dock många, men Erik Jansson höll ett uppmuntrande tal och
lofvade dem en himmelsk glädje, då röken af afgudarne uppsteg.
Då några ville taga permarna af sina böcker för att använda
till annat ändamål, förklarade han med hög röst: »Förbannad
vare hvar och en, som tager permarna af afgudarne!» Nu tändes
bålet. och massor af Luthers, Arndts, Scrivers, Nohrborgs m. fl:s
skrifter uppgingo i lågorna. Olof Olsson från Söderala upptog
med hög röst: »Tackom och lofvom Herren», och skaran stämde
in. Den himmelska. glädjen uteblef dock. Men i stället genom
bäfvades hopen af en hemsk känsla utan att dock därigenom
komma till besinning.
Nu grep kronobetjäningen in. Sedan ett försök att taga
Erik Jansson misslyckats af brist på tillräcklig mansstyrka, för
nyades försöket två dagar efter bokbränningen, men Erik Jans
son försvarades med ursinnighet af sina anhängare. Med tillhjälp
af 40 till 50 man lyckades dock kronobetjäningen medelst stegar,
uppresta mot andra våningens fönster, intränga i huset, där han
uppehöll sig. Det var en formlig stormning. Vid inträdet syntes
dock Erik Jansson vara försvunnen. Hans anhängare hade ge
nom en lucka från andra våningen hjälpt honom upp på vinden,
där han gömde sig bakom en mur. Men där var en öppning
mellan muren och väggen, och Erik Jansson föll ned till botten
af andra våningen. Efter långt sökande upptäcktes detta otill
gängliga gömställe, men att få honom därifrån på samma väg,
han kommit dit, var omöjligt. Ett hål höggs därtör på muren
i andra våningen, och han uttogs den vägen, hvarefter han af
fördes till länsmansgården, där han fängslades. Det uppgifves,
Ekman, Den inre missionens historia. 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
