Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - IX. Söderala. Erik-jansismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 815
Pingstdagen 18453 hölls sålunda vid Stenbo i Forssa ett möte,
dit folk från vidt skilda håll infunnit sig, af hvilka många voro
från Dalarne. En flicka sade sig hafva gått 30 mil endast för
att få höra Erik Jansson.
Den 25 juni hölls åter en större samling därstädes, besökt
af hans anhängare från flera socknar. Men, då ett tumult upp
stod. mellan dem och hans vedersakare, flydde Erik Jansson från
sitt hem. Justitiekansleren förordnade nu, att laga undersökning
skulle hållas vid ting å Sanna gästgifvaregård i Tuna socken den
21 juli, men, då Erik Jansson icke kunde anträffas med stäm
ning, utfärdade landshöfdingämbetet offentlig efterlysning, ehuru
hvar om åtskilliga saker. Uti ett sådant bref, skrifvet omkring
den 22 juli, förklarar han det vara af klokhetsskäl (»en visdom,
som öfvergår allt förstånd»), som han icke svarade på ankla
gelserna.
Under denna tid torde beslutet att öfvergifva fosterjorden
och utvandra kommit till mognad. I samma bref nämner han,
att Olof Olsson skulle komma att göra sällskap med en viss Näs
berg till södra delen af Norge, och, då »katekesen och psalm
boken blefvo tryckta», skulle de göra sällskap till »nya Amerika».
Under de båda senare åren af Erik Janssons verksamhet
här hemma utspriddes alla möjliga historier om honom. Särskildt
tog man sig anledning till elaka beskyllningar på grund af, att
hans sällskap ofta bestod af kvinnor. Huruvida ryktena voro
grundade, är numera ej möjligt att med visshet säga. ER Mm,
som kände Erik Jansson personligen, umgicks med honom och
aldrig stod på fientlig fot med honom, har med anledning af de
berömmande ord, som fälldes öfver Erik Jansson vid halfsekels
festen i Bishop Hill, om honom yttrat följande:
»De, som med mig minnas Erik Janssons uppträdande under
sista tiden af hans” verksamhet inom vår provins, skola gifva mig
rätt uti, att, då man såg honom, mannen med det mörka håret,
de genomträngande ögonen, den pergamentsgula hyn, de ovan
ligt fula framtänderna, gaf han alls icke intrycket af att vara en
den himmelska sanningens och den himmelska fridens förkunnare.
Det var ingenting af den öppne Petrus, den blide Johannes eller
den under allt sitt nit anspråkslöse och dock hänsynsfulle Paulus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
