Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - X. Andliga rörelser i Bollnäs, Alfta och Ofvanåker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
828 FYRTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
deltaga däri. Ett par unga män, som icke kände sin besökelsetid,
funno det ock så trångt, att de nästan rymde till norra Helsingland.
Från denna tid började de troende att samlas i byarna till
gemensam uppbyggelse, äfven om de icke hade någon predikant,
som ledde sammankomsterna. En yngling blef under den nämnda
väckelsen »så strängt väckt», såsom de uttryckte sig, att han
den första veckan efter sin omvändelse predikade hvarje afton.
Linderots m. fl. allvarliga författares skrifter förelästes vid deras
»samlingar». Några år därefter kom den från Norrala kände
byggmästaren Jakob Norin till Ofvanåker. Sedan han hade gjort
sig väl underrättad om väckelsen och dess utveckling, förordnade
han, att de mera skulle läsa Luther, Arndt och Nohrborg. När
sedan Pietisten började utgifvas, lånades några häften från Jerfsö,
som förelästes. Och från den tiden blef nämnda tidning mycket
värderad och använd så väl till gemensam som enskild upp
byggelse.
De troende voro mycket angelägna om att växa till i nåden
och sanningen. De voro synnerligt ömma om hvarandra och be
mödade sig om att vara hvarandra till tröst och hjälp i nöd och
frestelse. Mycket allvarligt togo de sin gudsfruktan och voro
angelägna att i lifvet ådagalägga sann gudaktighet. All lyx”
bortlades och bestraffades skoningslöst. Männen t. ex. sprättade
en hel del knappar ur sina jackor, emedan de kunde reda sig
med hälften mindre, och, när de samtalade med hvarandra om
andliga ting, då de i sällskap gingo utefter vägarna, togo de af
mössan och gingo med blottade hufvuden t. o. m. i ganska kyligt
väder. De lefde ett varmt och innerligt lif både med Gud och
med hvarandra inbördes.
År 1844 på våren kom den bekante Erik Jansson till Ofvan
åker. Han predikade första gången öfver orden: >»Du skallige,
kom upp! Du skallige, kom upp» (2 Kon. 2: 23)! Detta jämte
det, att han i sitt andra föredrag hänsynslöst for ut mot Luther,
Arndt: och Nohrborg m. fl. mycket värderade författare, gjorde
Erik Jansson mycket misstänkt. Han blef ock denna senare gång
afbruten i sitt föredrag. Sammankomsten fortsattes af ett par
predikande bröder från Bollnäs, Anders Ersson och Nils Wiberg,
som vid denna tid vistades i Ofvanåker och voro de troende där
till mycken uppbyggelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
