Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - X. Andliga rörelser i Bollnäs, Alfta och Ofvanåker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 329
Ehuru Erik Jansson med mycken reservation blef mottagen
af de troende, åstadkom han dock stor villervalla bland dem och
vann rätt många anhängare. Från Ofvanåker voro därför många
med, då det stora bokbålet — sorgligt i åminnelse — antändes
i Tranberg, Alfta socken, den 11 juni 1844, då Luthers, Arndts,
Scrivers och Nohrborgs böcker jämte en del nykterhetsskrifter
uppgingo i lågor, under det den samlade menigheten uppstämde:
»Tackom och lofvom Herren>.
Under denna oroliga tid skingrades de troende betydligt.
Mera sällan besöktes de af någon predikant. Jon Svensson från
Norrala gjorde ibland sina resor och besökte äfven Ofvanåker.
Många gånger företogos långa resor, exempelvis till Hanebo,
för att höra pastor Wadman, och till Bjuråker för att höra pastor
Säfström. Jon Svenssons uppfattning om det andliga tillståndet
i Ofvanåker på den tiden har han själf uttryckt i en af honom
författad vers:
I Ofvanåker sträfva de mycket ändå
Att själar få saliga göra.
De ha smala vägen och vilja den gå,
Fast världen och satan är farlig.
Des ropat st O-Eene ack, nu till oss kom!
De ropa så ifrigt: Vänd syndare om
Och fräls oss från syndarnes snara!
Fientlighet och motstånd från världens sida började nu ock
att förspörjas. Några rusiga män inträdde en gång för att störa
en sammankomst. De började med att förebrå predikanten, Jon
Svensson, för hans i. deras tycke dåliga kläder. Han svarade
fridstörarne helt lugnt: >»Det är bättre att hafva Kristus i blå
jackan än att hafva satan i svartrocken». Vid ett annat tillfälle,
då sammankomsten stördes med stenkastning och tygellösa upp
träden, höllo de fattiga vännerna på att blifva förskrämda. Men
då började en äldre kvinna att frimodigt sjunga: >»Förfäras ej,
du lilla hop» 0. 8. V., hvilket så uppmuntrade de församlade, att
de i Herrens namn fortsatte med att högljudt prisa och lofva Gud.
Våren 1853 besöktes Ofvanåker af den mycket värderade
och älskade predikanten Erik Andersson från Ockelbo. Det var
hans första predikoresa. Herren välsignade ock hans verksamhet
till stor glädje för de troende men satan och hans tjänare till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
