Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - XII. »Svegs Märta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
836 FYRTIONDEÅTTONDE KAPITLET. «
komna i ett sidorum lämnade Märta sitt betyg till länsmannen
och sade till honom: >»Ni får gärna skjutsa mig till Sveg. Det
är så länge, sedan jag var där. Jag ville gärna komma hem
och hälsa på mina gamla vänner. De blefvo litet förlägna öfver
eri sådan frimodighet. Men, då de efter en stund började att bli
otidiga mot Märta, uppstämde hon och sjöng:
Vill satan, synd och värld
Här städs” anfalla mig,
I Jesu namn jag segra skall
Och fullt förlossad bli.
Under tiden hade ett bud gått till prosten Rönnqvist med
underrättelse om saken. Han skref då ett bref till länsmannen
af följande innehåll: »Det är länsmannens kallelse att sköta om
auktionerna, se till krogställena och hålla räfst med tjufvar och
skälmar; men Svegs Märta står på min sida och biträder mig i
andlig verksamhet. Med henne har ni intet att göra».
Märta fick vara fri samt fortsatte med sin verksamhet under
stort tillopp af människor och mycken framgång. Fiendernas
motstånd och raseri syntes endast befordra Herrens verk.
År 1856 ingick Märta äktenskap med Jan Jansson i Seger
stad, en gudfruktig och snäll man. Där lefva de åldriga makarna
tillsamman ännu i dag. I deras äktenskap föddes nio barn, af
hvilka fyra äro i Herren afsomnade.
Vid denna tid sade fienderna med glädje i sina hjärtan:
»Nu skall det väl ändtligen taga slut med Svegs Märtas verk
samhet». Men Märta var mycket ifrigt efterfrågad och kallad af
sina vänner, hvarför hon rätt ofta äfven nu företog längre och
kortare missionsresor. Och innan barnen blefvo så stora, att de
kunde sköta sig själfva, tog hon ett och stundom flera med sig.
Icke ens dessa fingo binda henne vid hemmet.
Såsom ogift hade Märta en inre lust och åtrå att få gå ut
till hedningarna. Under en resa, som hon, åtföljd af en IiraR
tygad om, att det fanns hedendom äfven i gamla Sverige, och
att hon här hemma hade fullt upp att göra. Hon reste genom
Skog, Ockelbo och Hamrånge ned till Granön. Därifrån reste
hon ut till Kusön, belägen en mil från fastlandet. Där bodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
