Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - XII. »Svegs Märta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 835
det var i egen kraft, hon gjorde det. Det var ett oaflåtligt ar
bete med lagens gärningar för att vinna frälsning.
Uttröttad i detta arbete kom hon en gång att samtala med
några vänner. En äldre kvinna var vid detta tillfälle mycket
glad i Gud. Hon hade på ett särskildt sätt fått smaka Herrens
godhet. Märta kände då, att hon icke ägde denna frid och glädje.
Hennes egna verk och gärningar voro nu såsom orenlighet. Hon
blef djupt gripen och kunde icke ens i sin nöd ropa till Herren.
Hon svimmade af inför sina vänner och måste bäras i säng.
Sedan hon kommit till sans, tyckte hon sig vara omgifven af’
ett härligt ljus. Hon såg den korsfäste frälsaren och hörde ho
nom säga: »Det är fullkomnadt för dig». — »Är det för mig»?
— Ja, det är för dze». Den frid och glädje, som nu strömmade
in i hennes själ, kan ej beskrifvas. Hon hade fått återlösning
i Kristi blod, syndernas förlåtelse. i
Från denna tid började hon att vittna för andra om den
såsom ledare af andliga sammankomster. På »samlingarna» före
läste hon till en början Luther, sjöng psalmer och samtalade med
människorna om det enda nödvändiga. Snart nog började hon
ock att tala öfver längre och kortare bibeltexter. Kristi lidande
och död utgjorde hennes älsklingsämne. Jesus Kristus den kors
fäste ville hon göra känd för människorna. Hon blef gärna
hörd och mycket efterfrågad, hvarför hon ock snart nog var stadd
på långa vandringar från trakt till trakt inom: Helsingland med
sin Luthers postilla och sin bibel under armen.
År 18352 kom hon till Mo socken. Där uppstod genom
’hennes verksamhet en större väckelse. Många blefvo omvända
till Gud. Fienderna började också larma. En kväll kom läns
man Hallqvist i sällskap med fjärdingsmannen, utrustad med hand
och fotbojor för att fängsla Märta. Hon hade redan börjat sam
mankomsten, då länsmannen trängde in och frågade med barsk
stämma: »Är detta Svegs Märta»? >»Ja», svarade hon. — »Då
Ska vi ta och fängsla dig. tyst nu»! » Lugnt svarade Märta.
härtill: »Jag skall väl gå efter betyget då, så att ni får se, hvem
jag är». Hennes vänner blefvo utom sig af förskräckelse och
ville hindra henne från att gå. Men hon tröstade dem och sade:
» Varen vid godt mod. Jag skall nog göra dem sällskap». In
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
