Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Andliga rörelser i Gestrikland - III. Karl Johan Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDE, RÖRELSERNA oGES TRIKTLAND. 3857
åt mästaren och hans hustru. Efter några år kom Karl Johan
till en annan skomakare, där det var föga bättre. Slutligen fick
han plats hos en hederlig mästare, hos hvilken han lärde ut till
gesäll.
Redan 1847 ingick Berglund äktenskap med en duglig
kvinna, som med omsorg skötte sitt hus. Mycken fattigdom
rådde dock i deras hem, emedan de inom fem år fingo fyra barn;
de hade inalles sex. Men Herren kom med sina kärleksslag, och
det ena barnet efter det andra rycktes bort, innan det fyllt fyra
månader. Berglund var begåfvad med ett klart förstånd, och
hans svåraste frestelse synes hafva varit att förfalla i egenrätt
färdighet och högmod, mot hvilka synder han äfven efter sin
omvändelse fick utkämpa många heta strider. På vintern 1850
föddes honom ett: barn, som dog efter tre veckor. En kristen
kvinna; som besökte Berglund i hans hem, började en dag, då
han som vanligt läste högt till bords: »Gud gifve oss en rätt
tro», att tala om den rätta tron samt lade honom på hjärtat att
söka Herren. Dagen efter barnets begrafning uppmanade någon
Berglund att besöka en sammankomst, som skulle hållas i ett
enskildt hus i staden. Berglund gick dit, och verkan af den
sammankomsten på hans hjärta var den, att han fick begär att
höra Guds ord förkunnas. Under denna tid höllos samman
komster i staden för Guds ords förkunnande söndagsmorgnar
och aftnar samt två gånger i veckan. Dessutom hölls ett en
skildt möte hvarje onsdagsafton, där handlanden Sundberg ledde
samtalet öfver någon bibeltext.
Vännernas uppmärksamhet fästes under vintern 1830 vid
en ung man, som ofta infann sig vid sammankomsterna, där han
intog en obemärkt plats, och tyst aflägsnade sig efter deras slut.
Man undrade, hvem den bleke, tyste ynglingen var, som gång
efter annan infann sig för att höra Guds ord. Men i hans
inre var det icke tyst; där utkämpades en strid på lif och död.
En söndagsmorgon hörde hans hustru honom, det var nämligen
Berglund, prisa och lofva Herren med hög röst. Han hade funnit
den frid, som öfvergår allt förstånd. Hustrun var fullkomligt
främmande för denna sak och var belåten med att på bestämda
tider gå i kyrkan. Berglund fortsatte att besöka sammankomsterna
lika tyst som förut. Under ett af onsdagsmötena samtalades om
EG Moe Er
Ekman, Den inre missionens historia. 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
