Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Andliga rörelser i Gestrikland - III. Karl Johan Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIONDENIONDE KAPITLET.
lagens: och evangelii verkan. Någon yttrade då, att lagen är
god, då den rätteligen brukas, men att evangelium allena gifver
lif. En annan åter ansåg, att lagen icke blott är god såsom en
tuktomästare till Kristus, utan att äfven den kan gifva kraft.
Då öppnade den bleke ynglingen för första gången sin mun och
sade: »Nå ja, det är väl bäst då att taga tjänst hos Moses och
försöka sig på det hållet». Dessa hans ord slogo ned som en
blixt i mångas hjärtan och väckte den unga församlingens upp
märksamhet på honom. Han fick från den dagen icke längre
sitta i skuggan, utan man försökte att draga fram honom.
Berglunds andliga lif utvecklades allt mer och mer i en
sund riktning. Den författare, han helst studerade, var Luther,
emedan han själf hade genomgått en sådan lidandesskola, och
han fick äfven vara ett särskildt redskap i Herrens hand att trösta
och uppmuntra bedröfvade själar. Hans egentliga mission blef
dock att predika evangelium, och själfva skomakareverkstaden
blef t. o. m. en mötesplats för bekymrade själar. Sundberg dog
på hösten 1852, och redan vid denna tid hade Berglund blifvit
anmodad att ute på landet tala Guds ord. Vid Sundbergs död
anmodades han att föreläsa på sammankomsterna, som höllos
här och där i husen. Äfven gjorde han tidt och ofta besök i
de omkringliggande socknarna. Han anställdes vid denna tid
såsom Evangeliska fosterlandsstiftelsens kolportör och utsträckte
sina resor äfven till Helsingland, där han verkade med mycken
välsignelse. Hans tal var lefvande och kraftigt samt understun
dom snillrikt, och mycket folk besökte hans sammankomster. En
dag gick han ut i trädgården, där husmodern sysslade med sina
plantor. Han började då tala till plantorna, sägande: »Ja, I
mån bra nu, medan I fån stå här, men det blir nog annorlunda,
skolen I få se. I måsten utflyttas på lägre jord och utstå många
väder, innan, I blifven färdiga. Och I skolen kanhända ock vissna,
men, om I behållen /yärtbladen friska, så är dock ingen fara med
er». Med bröderna Norin, som på den tiden förkunnade evan
gelium, hade Berglund knutit ett förtroligt vänskapsband. Många
bref och ömsesidiga meddelanden vittna därom. Till en af dessa
skref Berglund den 6 augusti 1859: »Dyre fader i Kristus Jesus!
Hjärtans tack för det sista och för all din mot min mor bevisade
kärlek! Vår fader har redan lönat dig». Efter åtskilliga yttranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
