Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Andliga rörelser i Gestrikland - III. Karl Johan Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
860 EYRTIONDENTIONDE -ICOANPITLET:
Berglund. vid «framkomsten om, huru Guds barn kunna undgå de
faror, de märka och äro vakna öfver, men huru de falla i dem, som
de ej veta af. Huru han behandlade personer, som voro i själsnöd,
framgår bland många andra exempel af följande. Ett troende
Guds barn hade kommit i tvifvel om sitt barnaskap och begaf
sig därför till Berglund för att för honom utgjuta sin nöd. Han
sade då: »Har ni hört, att någon fader kastat sitt barn i brasan»?
Detta yttrande var nog för att skingra mörkret i den förtviflade
själen. En annan gång sade han till en bekymrad, som jämrade
sig och grät: »Hvad du gör Gud mycket besvär»! Den be
kymrade själen svarade: »Ja, det är riktigt sant, att jag gör Gud
besvär» — »Ja, du gör honom besvär med att räkna dina tårar, som
David säger: Du samlar mina tårar i en lägel; och utan tvifvel
räknar du dem”. Och>, tillade Berglund, »vår fader tager stundom
barnen i famn och klämmer dem, så att tårarna rinna».
Berglunds lefnadsdag blef kort. Den tärande lungsoten
antog allt mer och mer en förhärjande gestalt och nedlade honom
snart på hans sista läger. På detta vittnade han om Jesus, dödens
besegrare. Han längtade ifrigt till det hem, hvarest det är
mycket, mycket bättre. Ja, understundom talade han triumferande
om Kristi seger öfver död och helvete, sägande: »Du död, hvar är din
udd; du helvete, hvar äro dina portar? Jag föraktar dig, jag
kan icke ens känna en rysning för dig. Det är blott min ler
hydda, du kan komma åt, ty din udd är synden, och min synd
är borta, jag är salig». Understundom anfäktades han af att
hafva predikat ett alltför löst evangelium, men så klarnade det
åter för hans inre blick, och han kunde tacka Gud, som löst
honom ur all nöd och utstrukit alla hans synder. »Och>, tänkte
han, >»har Herren predikat mig lös, så är det ingen fara, att jag
med samma predikan har löst många, som varit bundna i sina
synder.»
Herren behagade emellanåt så vederkvicka sin tjänare, att
han måste bedja honom hålla upp därmed, emedan lerkärlet var
för svagt att bära Guds salighet. Dock skymdes hans blick då
och då af mörka moln, hvilka likväl så småningom skingrades.
En morgon några dagar före sin död bad han länge och gri
pande. Det var, som om han varit alldeles lös från alla tankar
på sin omgifning och endast upptagen af böneumgänget med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
