Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Andliga rörelser i Gestrikland - IV. Erik Andersson i Ockelbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIONDENIONDE KAPITLET.
Om eller på hvad sätt Erik Andersson sedan erhöll pass,
är ej kändt, men han anträdde dock, som sagdt är, sin resa till
Helsingland och predikade både i städer och på landsbygden
samt spridde biblar. Efter att hafva utstått många både inre
och yttre strider återvände han till sitt hem den 5 april.
Den 14 jan. 1855 reste Erik Andersson för fjärde gången
söder ut till Uppland för att förkunna evangelium och sprida
biblar och ströskrifter. Under denna resa besökte han bland
många andra ställen äfven Älfkarleby socken. Om verksamheten
där säger han bland annat: »Tisdagen den 30 hade vi samling
på samma ställe hos Mårten Ö. Men först besökte jag prosten
Rehn och samtalade med honom, och han lofvade, att jag skulle
få predika där, så mycket jag ville. På kvällen samma dag
samlades mycket folk, och bland andra hade en fanjunkare och
en befallningsman infunnit sig. Fanjunkaren började gräla under
föredraget, men jag öfverröstade honom, och så tystnade han och
hörde på. Den gode Guden styrkte mig, så att fruktan för män
niskor försvann, och bespisade oss rikligen med sitt gudomliga ord.
Fredagen den 2 tebr. hade vi för femte gången samling på
samma ställe. Vid detta tillfälle hade så många församlat sig,
att jag hade svårt att komma fram till min plats. Bland andra
infann sig äfven den fyllige komminister Hedenborg, och, när
predikan var slut, begärde han att få samtala med mig samt
tackade för föredraget. Men därvid sade han, att jag vid mina
föredrag borde hålla mig mera noggrant vid ett visst ämne. — Jag
svarade, att, då jag såsom denna gång har en kort text, jag anser
det rätt att framställa åtskilliga förmaningar. — ’Ja’, svarade han,
jag kom något sent, så jag var ej med så länge, men det skall
jag säga dig, att, om jag vore pastor i församlingen, du skulle
Då jag frågade efter orsaken därtill, svarade han: ’Jo, därför
att jag är rädd för det förskräckliga läseriet. — Jag sade då:
”Hvad illa har det då gjort? Det ser icke farligt ut med läseriet
här i församlingen”. — ’Jo’, svarade han, ’såsom tjänstgörande adjunkt
var jag i Helsingland, och där blefvo åtskilliga personer s. k.
läsare; den ene af makarne vardt läsare, den andre icke, den ene
brodern och systern likaså, den andre icke o. s. v. Så uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
