Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Andliga rörelser i Gestrikland - IV. Erik Andersson i Ockelbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I GESTRIKLAND. 367
då i de hus, där de förut lefvat så enigt och kristligt, den allra
största strid och oreda, och på grund däraf har jag sedan ansett
läseriet såsom skadligt. — ”Men tänk’, sade jag, "om; der idet
huset förut varit obekymrade om sin frälsning och Guds nåd
verkat på dem till väckelse, och det är af den orsaken, som den
strid uppkommit, hvarom pastorn talar, då är detta ingenting
annat än det, som enligt Kristi förutsägelse skulle åtfölja hans
evangelium. Ty han var kommen för att söndra en människa
från hennes fader och dottern från hennes moder” etc. — Ja
sade han, ”du bör veta att skilja emellan judarnes lagar och våra
lagar, ty det kunde icke gå på annat sätt på den tiden, då fräl
saren kom med sina lärjungar, men nu är folket i allmänhet
bättre. — Då jag ville hafva bevis härpå och frågade, om Adams
släkte nu allestädes vore födt på nytt, svarade han: Ja, det är
helt annorlunda nu än då, ty märk, det är den förskräckliga
egennyttan, som bemäktigat sig folket, ty se, här i församlingen
kunna de gå och rent af stjäla timmer ifrån hvarandra. Jag
måste bekänna, att det borde vara helt annorlunda, än det är".
Sedan skulle han kritisera läsarne, därför att de döma hårdt om
andra, och började då med en läsarepräst, om hvilken han sade:
”Den mannen är svartare inuti än utanpå, han är en stor be
dragare, det vet jag. — Jag anförde då Rom. 2: 1, hvarefter han
tystnade med det ämnet. Sedan gaf han sig in på nykterhets
frågan, men äfven den diskussionen gick lika skralt för honom.
Han måste därför sluta och säga farväl samt bjöd mig vara
välkommen åter, "och var då’, sade han, välkommen till mig,
så få vi då fortsätta med det, vi nu måste lämna”.
Tisdagen den 20 febr. hade vi på morgonen åter en an
daktsstund hos soldaten Gren på Heden i Vendels socken. Det
kom mycket folk dit, och Guds ord verkade, så att djäfvulen
vardt mycket vred. Där var nämligen en ung bondhustru när
varande, hvilkens man var en stor fiende. Han kom dit och
anställde ett förfärligt allarm, dref ut sin hustru med våld,
skuffade husfolket, gaf en troende piga en örfil och lofvade, att
han nog skulle hjälpa mig samt hotade under grufliga svordomar
och förbannelser att dräpa mig. Sedan han drifvit hem sin hustru,
tog han sin snusdosa och sprang i vredesmod tillbaka och svor
på, att han skulle dräpa mig. Men hustrun i huset, där jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
