Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Andliga rörelser i Gestrikland - V. Jonas Uhrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL: RÖRELSERNA I GESTRIKLAND. 371
utspridda rykten hade han trott, att de voro villfarande. Nu
hade han försport, att Uhrus och hans broder voro läsare. Där
för blef han glad och tänkte: Nu får jag höra, huru läsarne ha
det. »Vi hade icke», så berättar Uhrus, »talat många ord med
hvarandra, förrän vi hörde, att vi voro bröder. Han frågade då,
om läsarne hade det på samma sätt som vi. Då vi svarade ja
på gubbens fråga, blef han så glad, att jag icke kan glömma
det. — ”Tänk’, sade han, ”huru många bröder jag har på jorden
utan att ha vetat af det förrän nu’! — Vid första sammankomsten,
han bevistade, sade han: ”Jag har varit läsare i mer än 20 år
och icke vetat af det förrän nu. Han blef strax uppfylld med
den helige ande och började genast predika Kristus, hvarmed
han sedan fortfor ända till sin död>.
På nyåret 1842 flyttade Uhrus från Bollnäs till Ockelbo.
Herrens verk gick framåt, och de troendes antal förökades allt
mer och mer. En kärlekens och fridens ande var rådande emellan
dem. Många bland dem, i synnerhet bland de unga, vandrade
flera gånger ända till 5 mil, till Gefle och Hanebo, för ratt: få
höra ett lefvande Guds ord. Den förut omnämnde pastor Wad
man hade nämligen 1839 blifvit förflyttad till Hanebo, och hans
gamla vänner gingo med glädje den långa vägen dit för att höra
den älskade läraren och få föda för sina själar. Man tvekade ej
att sätta till nätterna för dessa långa färder utan anträdde vand
ringen efter slutadt arbete på lördagsaftonen och återkom på
måndagsmorgonen till hemmet. Så brinnande var kärleken och
så stor var hungern efter Guds ord på den tiden. Men så upp
stod under åren 1841—1844 den erik-jansonska rörelsen. Däri
genom framkallades mycken oro, sorg och smärta bland de
troende. Den lilla hopen af kristna, som förut varit ett hjärta
och en själ, skingrades och försvagades nu, och den andliga
rörelsen blef liksom förlamad för en tid.
Under åren 1846—1847 vistades Uhrus i Härjedalen och
arbetade på en kyrkobyggnad. Det var för honom en tid, då
han fick erfara mycken glädje. Han sammanträffade där med
. gamla kristna från förra århundradet. Bland dessa var en kvinna
vid namn Marit Olsdotter, som hade sitt hem i Lillherrdal, där
pastor Tunborg hade bott och verkat. Hon var nu 101 år gammal
och hade älskat Herren, sedan hon var 16 år. Hon hade suttit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
