Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Andliga rörelser i Gestrikland - V. Jonas Uhrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NR FYRTIONDENIONDE KAPITLET.
i fängelse på vatten och bröd och blifvit beröfvad sin jordiska
egendom genom böter, som hon blifvit ådömd för bekännelsen
af Kristi namn. Många bland de troende kunde berätta: »Min
far och farfar, min mor och mormor hafva blifvit anklagade och
dömda samt straffade med böter och fängelse för sin tro på
Gud>.
Under sommaren 1846 hade Uhrus en särskild glädjedag
bland dessa vänner. »Jag predikade då», berättar han, »i Elfros
kyrka. Kyrkan var full af folk. Jag grät och folket grät också.
Och hvarför? Jo, jag tänkte på, huru pastor Tunborg för 100
år sedan stått på samma plats och hållit en predikan, för hvilken
han blef anklagad och straffad. Och hvad predikade han då?
Jo, han ropade med en Johannesröst: ”Gören bättring, folk!
Gören, såsom tjänstefolket gör i Olofsmässan, byten om husbonde!
Öfvergifven djäfvulens tjänst och träden i tjänst hos Jesus’! En
annan gång predikade han i Svegs kyrka öfver Jesu ord: Om
ditt öga är dig till förargelse etc. Folket gick hem och sade:
"Prästen har sagt, att vi skola rifva ut ögat samt afhugga hand
och fot. Äfven denna predikan lades till grund för anklagelsen
mot honom. Då Tunborg en gång afslutade en sammankomst,
föll han jämte några andra ned på knä och bad. Då sade en
illasinnad kvinna: ”Gud bevars ifrån ett sådant tokeri’"! — Tunborg
svarade: ”Vi-behöfva icke dina förböner.: Bed Gud, att du blir
såsom vi. — Hon kunde sedan vittna: ”Prästen har i dag sagt,
att vi skola bedja Gud om ’att blifva tokiga” o: s. v. Till minne
af pastor Tunborgs tid hade vi sedan bönestunder i prästgårdens
trädgård».
Under de ofvannämnda åren blåste en kraftig nådevind i
Härjedalen, och många blefvo förda ifrån mörkret till Guds under
bara ljus. Biskop Franzén kunde därför med rätta säga: »Det
skulle icke heta Härjedalen utan Herrens dal». — Den för Herrens
sak nitiske byggmästaren Jakob Norin från Norrala var äfven
vid den tiden där och deltog i arbetet på Guds tempelbyggnad.
De troende hade då af en änkefru hyrt en sal, i hvilken de höllo
sina sammankomster. — >»En söndag i okt. 1847 hade vi», säger
Uhrus, »varit borta till Svegs socken, där en större väckelse
pågick. Under tiden hade några fientligt sinnade unga personer
narrat till sig vår bönesal och ställt i ordning för att dansa där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
