Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Andliga rörelser i Uppland - III. Johan Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDE; RÖRELSERNA I UPPLAND. 909
lade han armarna på pulpeten, stod tyst en lång stund, oafvändt
seende på mig, där jag satt längst bak. Slutligen sade han med
en röst, som isade mitt blod: Huru är det med dig, min vän?
Kanhända du säger, att du lefver i frid med dina vänner, kam
rater och omgifning, men har du då ingen, som vill förfölja dig
att fly till Kristus? Efter ett långt uppehåll upprepade han
frågan för andra och tredje gången, hvarefter han reste sig upp,
bredde ut armarna och ropade: Huru mycket mer skall då ej
den rättfärdige domaren skaffa dig rätt, när den orättfärdige
domaren, som fruktade hvarken Gud eller människor, måste
skaffa änkan rätt för hennes enträgna böner’. Orden nedträngde
som spjut i mitt hjärta. Jag sprang hem, tog fråm min 1 3
år gömda och glömda bibel och började läsa, men nöden
blef allt större. Under så djup själanöd, att hälsan led däraf,
gick jag nu ett års tid flitigt till de ställen, där Guds ord för
kunnades, men ingen hjälp och ingen frid fick jag. Till: stat
sade djäfvulen, att, efter jag ändå skulle gå förlorad, så var det
ej lönt, att jag hörde Guds ord mer, det skulle endast bli så
mycket större ansvar. Efter mycken kamp beslöt jag dock att
gå ännu en gång, men det skulle också vara den sista... Det
var i Adolf Fredriks kyrka. Komminister Janzon predikade.
Under predikan läste han upp Joh. 3: 16, och nu: föll det-som
fjäll från mina ögon, så att jag full af glädje först i sista stunden
säger”? Förundrad läste jag språket den ena gången efter den
andra. Högst eget, jag kunde det ju, jag hade läst det förr och
ändock ej sett dess innebörd. En ny värld var öppnad för mig.
Jag såg ej längre i Jesus en hård domare utan en kärleksrik frälsare,
som af kärlek gått i döden, ej för dem, som "gjort en sann bättring”,
utan för syndare. Och jag fann, att de föraktade läsarne voro
just de vänner, jag konfirmationsdagen längtat efter.
När fienden påföljande morgon ’ anfäktade mig, fick jag upp
nr 43 af Rutströms sånger:
Skall jag mitt hjärtas tro bekänna,
Så är min otros jämmer all.
Min fröjd och tanke är nu denna,
Att satan hafver fått sitt fall.
Jag är i lammets död och blod
Nog salig, helig, ren och god.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
