Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52. Andliga rörelser i Nerike - II. Roparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
940 FEMTIONDEANDRA KAPITLET.
Vid kortspel spelade man om penningar, ofta höga summor.
Herremännen och bergsbruksidkarna spelade om åkdon, fickur,
kolstigar o. d. En af ortens präster vann vid ett sådant tillfälle
en präktig gigg, den han sedan begagnade till kyrkåkdon. Man
bedrog, hatade och föraktade hvarandra. Det var de onda sam
vetenas tid.
I en gård belägen på Tiveden i gränsskillnaden mellan
Nerike och Västergötland strömmade i skymningstid tillsamman
en stor skara människor, mest ungdom af båda könen. Det var
till bal man samlades. Här tillgick på sedvanligt sätt. Balfolket
var samladt, spelmännen likaså, och man väntade på förplägning.
Två starka män inburo en stor kopparkittel om 15 kannor, fylld
med brännvin. Man ställde den midt på golfvet i danssalen och
tände eld på spriten. Stora blå lågor flammmade upp från Backi
offerskål, och därur tog man med slefvar och fyllde i supglasen.
De af eld flammande glasen fördes af ystra flickor omkring till
gästerna. Man drack som hjältar det lågande eldvattnet och åt
därtill nybakade gorån. Sedan dansade man, söp och dansade,
medan i sidorummen de äldre rökade samt spelade kort, och
älskogslystna bytte lättsinniga ord och blickar med hvarandra.
Det led nu mot midnatt. De flestas förstånd var omtöcknadt
af rusdryckernas giftångor. Nu såg man en mörk, högrest ge
stalt med bortvändt ansikte skymta in genom dörren till dans
salen och fatta om midjan en ung blomstrande flicka, den han
bjöd till dans. Dessa två dansade nu och dansade; tills de blefvo
ensamma i dansen. En dof, hemsk tystnad inträdde, och man
hörde endast fjäten af dessa två, som dansade. En djup suck,
och den unga kvinnan störtade — död till golfvet, medan den
mörka gestalten med det bortvända ansiktet rusade ut, injagande
i allas sinnen en fasansfull förskräckelse.
Nu uppgåfvo alla genomträngande jämmerskri, såsom hade
de sett afgrundens djup öppna och själfva varit färdiga att stupa
däruti. Såsom vansinniga rusade de ut ur dansstugan, hvar och
en under gråt och jämmer skyndande mot sitt hem, somliga sli
tande sitt hår och sina kläder under rop till Gud om nåd och
förskoning.
I dessa förskrämda och nödställda människors rop blandade
sig andras från Västergötland, och deras rop fortplantade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
