Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52. Andliga rörelser i Nerike - III. Religionskriget i Kvistbro - IV. Evangelii budbärare komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frn rr nn ART NA OA —
Re > SÄNSSP SSE SR På 2 ins
954 FEMTIONDEANDRA KAPITLET.
af mindre väl kända personer, pigor och drängar, höllo på öppna
fältet tal, som väl uppmanade åhörarna till alla lasters afläggande
och en snar omvändelse men saknade en kristlig anda; så rys
ligt afmålade afgrunden med dess eld och lågor, att nervsvaga
personer, i synnerhet af-kvinnokönet, fingo konvulsiva ryckningar,
hvarat de slutligen föllo till marken. Genom vederbörande auktori
teters nitiska bemödanden hafva nu lyckligtvis dessa rörelser
nästan helt och hållet upphört och lugnet återkommit>.
»T Lerbäck>, berättar biskopen vidare, »har detta religiösa
svärmeri förmält sig med en synnerlig nitälskan för den absoluta
nykterhetens befrämjande... De afsäga förkastelsedom öfver alla,
som smaka brännvin, deltaga i samkväm, roa sig med dans,
bena hår eller i klädsel afvika från en viss snitt m. m., som afser
den yttre människan, med ett ord, de föra samma jargon som
de s. k. roparne>.
Kyrkoherden i Kvistbro synes under religionskriget där
städes hafva stått på landshöfdingens och länsmannens sida.
»I andra grannsocknar röjdes äfven», säger i denna fråga
biskopen till sist, »här och där spridda men svaga försök i samma
riktning af andra predikare, hvilka likväl drogo sig tillbaka till
sitt hemland Västergötland, när konungens befallningshafvande
började hindra deras företag. Att ett religiöst behof mången
städes var grunden till folkets deltagande för detta nya predikosätt,
får ej förnekas»>.
JV
" Evangelii budbärare komma.
»Huru ljufliga äro icke deras fötter, som frid förkunna,
deras, som godt förkunna», utropa Esaia och Paulus. I denna
bekännelse hade särskildt det rättfärdighetssökande folket i Ne
rike, anledning att, efter roparnes stormiga tider, af allt hjärta
instämma. Under senare delen af 1840-talet synes en andlig
domningstid hafva inträdt. Redan ropade motståndarna till de
andliga rörelserna triumferande: »Nu håller svärmeriet på att
försvinna!» Men Gud hade beslutat annorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
