Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - I. Helena Sofia Ekbloms lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
964 FEMTIONDETREDJE KAPITLET.
det mesta vara borta från hemmet. Hennes moder var en sant
gudfruktig kvinna, och genom henne fick Helena med moders
mjölken indricka evangelii oförfalskade mjölk. Innan hon kunde
läsa i bok, var hon i sitt hjärta upplyst af Guds ande, så att
hon "hade lärt känna Gud och den han sändt, vår Herre Jesus
Kristus. Redan innan hon kunde samtala med någon människa,
hade hon innerliga hjärtesamtal med Gud, sin frälsare, som hon
älskade med sann barnslig kärlek. Hon önskade att få se honom
med sina lekamliga ögon och bad honom därom, ehuru modern
sade till henne, att hon icke kunde få se honom lekamligen här
i tiden, men att hon troligen snart skulle få flytta hem till Herren
och då med förklarade ögon få se honom, sådan han är.
Helenas längtan efter att få se Jesus var ofta så stark, att
hon icke kunde deltaga med sina jämnåriga i deras lekar utan
sprang ifrån dem för att i ensamhet tala med Herren om sitt
hjärtas önskan. Då hon var 4 år, fanns det just ingenting annat,
som intresserade henne, än att få höra talas och läsas om Jesus
och att själf få i hjärtat samtala med honom. Hon var ett mycket
ovanligt barn, och modern trodde alltid, att hon snart skulle dö,
ty hon tycktes lefva mera i det himmelska i Kristus Jesus än
här på jorden.
Då Helena hade fyllt 5 år, fick hon ett svårt slaganfall, som
hade till följd, att hon måste hålla sig i sängen ett helt år. Då
hon hade fyllt 6 år, lärde modern henne läsa. Hon tillfrisknade
detta år. Men hon fick blott ett halft år åtnjuta hälsa. Hon in
sjuknade snart åter och led mycket stora plågor. Många hade stort
medlidande med henne. Läkare och läkemedel anlitades, men
allt syntes vara förgäfves. Under detta lidande var hon till sin
invärtes människa outsägligt lycklig och glad i sin dyre frälsare.
Så fortfor den svåra sjukdomen till hennes födelsedag, midsom
mardagen 1798, då hon fyllde sitt 8:de år. Klockan 12 på denna
dag blef hon i ett nu fri från alla sina plågor. Hon prisade då
Herren, sin läkare, för den -underbara lisa och det välbefinnande,
hon då fick förnimma i hela sin kropp. Själf trodde hon, att,
då denna timme gått förbi, plågorna skulle återkomma, men, då
de icke gjorde det, utan hon kände sig fullt återställd, så sade
hon det till dem, som vakade öfver henne. Emellertid kunde de
icke tro det utan menade, att detta var förebudet till hennes saliga
LG EJ
1
»
äl
Fa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
