Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - I. Helena Sofia Ekbloms lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I ÖSTERGÖTLAND. 965
hädanfärd. Hon insomnade då i en naturlig och stärkande sömn,
Som räckte till följande dags morgon, då hon kände sig både
frisk och stark. Visserligen kunde hon icke i början gå utan
måste begagna tvenne kryckor. Men krafterna tilltogo ganska
fort, och det dröjde icke länge, förrän hon fick lägga bort, först
den ena och sedan båda kryckorna. Efter ett års förlopp kunde
hon gå obehindradt.
Detta år hade hon en ganska märkvärdig dröm. Hon an
Såg den vara en direkt uppenbarelse af Herren. Och i viss me
ning kunde den betraktas så. Hon fick i sin drömsyn under
olika bilder se något af de svårigheter, som möta en himlavandrare
På vägen till det eviga lifvet, och därefter den himmelska glädjen.
Denna dröm liknar >Kristens resa» i miniatyr.
Att denna dröm hade en mäktig inverkan på Helenas unga
Sinne, är icke underligt. Hon omtalade den för sin omgifning
Såsom en uppenbarelse, och många blefvo kraftigt berörda däraf.
Därför blef hon at sockenprästen kallad att en viss dag inställa
58 i kyrkans sakristia för att inför honom och andra präster och
lärda män redogöra för sin uppenbarelse och de läror, som hon
redan då hade begynt att förkunna. Då nu hvarken hennes
uppenbarelse eller läror innehöllo några villfarelser, så kunde hon
icke blifva straffad. Men hon blef dock allvarligt förbjuden att
fortsätta med sitt predikande. Äfven af enskilda personer blef
hon Strängeligen tillsagd att tiga. Men en inre maning sade
henne: ’» Tala och tig icke!» Ty hon brann af nit för både sin
och andras frälsning. 3
Prosten Anders Brauner hade ändå hjärta för henne, emedan
hon ännu var blott ett barn. Han uppmuntrade henne i hennes
gudsfruktan. Och, emedan hon mycket längtade efter att få åt
NG Herrens heliga nattvard, lofvade han, att hon skulle få det,
äl hon hade fyllt 12 år. Då hon var 10 år, fick hon åter ett
er edt; så att det såg ut, som om hon snart skulle få dö.
rg Ag Prosten för att gifva henne nattvarden. Men, emedan
re er blifvit betydligt bättre, då prosten kom, så ansåg han
ra rätt att ännu dröja med nattvarden. På sin födelsedag
18 i
är, fick hon sin längtan uppfylld, och det fröjdade hennes
al
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
