Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - I. Helena Sofia Ekbloms lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIONDETREDJE KAPITLET.
Äfven de andra vaktkarlarne voro mycket snälla. Hon slapp
därför att vara bland de andra fångarne och fick sin sängplats i
vaktkammaren. Emellertid erhöll hon äfven tillåtelse att gå ut
i staden, ty befälet på fängelset ansåg, att hon fick lida oskyldigt.
Rättegång hölls om henne, men det fanns ingen lag, efter hvilken
hon kunde dömas skyldig. Vederbörande förstodo dock att vrida
saken så, att hon skulle anses vara vansinnig, och hon fördes så till
Vadstena dårhus. <Slottsvaktmästaren i Linköping omhuldade
henne på allt sätt och sade till henne vid affärden till Vadstena:
»När du kommer fram, så gå upp till sysslomannen vid hospi
talet och tala om allt för honom. Om han har något hjärta i
barmen, hvilket jag höppas, så skall han nog göra allt för att
skaffa dig frihet». Men helt annat fick Helena erfara. Han var
mer än brutal, han bannade henne och hotade att behandla henne
mycket hårdt. Emedan Helena under tårar och bön till Herren
blifvit i anden viss om snar befrielse, så kunde hon ödmjukt men
äfven frimodigt svara: »Det skall syssloman icke behöfva be
svära sig med». Då skröt han af sin makt och myndighet. Han
hade långa armar nog, så att hon icke skulle kunna komma
undan honom. Då sade Helena: »Månne herr kamrerarens
armar räcka längre än Herrens allsmäktiga armar? Har Gud i
sin försyn förordnat så, att människohänder få komma vid mig,
så sker det, och ske då hans vilja, men i annat fall sker det icke».
Detta sades kl. half 8 på kvällen, och kl. 8 samma afton lämnade
Helena hospitalet.
Öfverallt, där hon sedan gick fram, bemöttes hon med största
vänlighet af folket i allmänhet. Många omfamnade henne och
gräto i glädje öfver» hennes befrielse. Hennes vänner öfverens
kommo nu att aldrig lämna henne ensam. Därför följde sedan
alltid någon henne ifrån den ena socknen till den andra. Socken
stämmor höllos om henne, men det endast bidrog till att göra
henne allt mer och mer känd och efterfrågad af folket. Allt
större och större hopar samlades för att se och höra henne. Hon
var mycket allvarsam i sitt uppträdande och gisslade synden
äfven hos dem, som begynt vända sig till Herren. Och, som de
insågo, att hon gjorde detta i sann kärlek till dem, så älskade
de henne därför så mycket mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
