Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - I. Helena Sofia Ekbloms lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I ÖSTERGÖTLAND. 971
Då Helena en gång var i Gärdserum, en socken i Småland
På gränsen intill Östergötland, sände herrskapet å Grefsätter i
Hannes socken tvenne betjänter med vagn för att hämta henne
till sig. Då de på återvägen spände ifrån hästarna för att vattna
dem, satt Helena ensam kvar i vagnen, försjunken i inre betrak
telser.. Då kom helt plötsligt en Belials man och gaf henne ett
dråpslag i hufvudet, så att hon svimmade af och föll ned i vag
nen, där hon led stor blodförlust. Det såg ut, som om döden
skulle följa därpå. Hon hade försökt resa sig men därvid fallit ur
Vagnen. I fallet hade hon omedvetet tagit emot sig med högra
handen, som därigenom blef ledvriden, och den högra axeln gick
äfven ur led och sköt högt upp. Karlarne trodde, att hon var
död, och vågade icke röra henne utan tillkallade folk, som tog
hand om henne. Efter detta slag blef hon länge sängliggande.
Men Herren var hennes läkare, och hon tillfrisknade så små
NMngom. Dock var hennes sår i hufvudet öppet ganska länge,
och små benskärfvor föllo ut därifrån emellanåt. . Då sökte fien
derna Sprida ut det ryktet, att Helena Ekblom blifvit smittad,
och att såret i hufvudet var ett otäckt sår. Men hela hennes åt
Gud helgade lif och hennes hy vittnade om någonting helt annat.
Därför var det endast hennes fiender, som trodde det ryktet.
Men Helena själf aktade det för en ära att få lida något för
Jesu dyra namns skull. Då hennes vänner beklagade henne,
därför att hon fick lida så mycket, erinrade hon dem -om Jesu
lidande och död för oss och om de outsägliga marter, som hans
blodsvittnen fått utstå för sin tros skull, och tillade: »Skulle icke
vn vi då lida»? Efter någon tid blef hon åter gripen och
fördes som fånge till Kalmar. Men, då hon kom dit, blef hon
Strax frigifven och återkom till Gärdserum, där hon fortsatte sin
verksamhet. Det gick nu i Småland, såsom det förut hade gått
1 Östergötland: ju mera fienderna förföljde Helena Ekblom, desto
as rea de hennes verksamhet. Hennes åhörareskaror
es es därigenom, och hon kallades till allt flera platser. Lifs
ön NN grep mer och mer omkring sig, och det blef »ett gny
and) de döda benens.
1808 kom hon till Törnevalla, en socken i mellersta
nr å and. Där fick hon en uppenbarelse om, att hon efter
ygn skulle blifva gripen och hårdt behandlad. Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
