Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - IX. Norrköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1004 FEMTIONDETREDJE KAPITLET.
de inredde en ganska stor fabrikssal till bönesal. Detta skedde
år 1859. Från den tiden höll maskinisten Johansson regelmässigt
predikostunder där hvarje fredagskväll under alla tider af året,
då den ångbåt, hvarpå han tjänstgjorde som förste maskinist,
låg och lossade och lastade i Norrköping. Äfven andra lek
mannapredikanter förkunnade ordet där emellanåt. Till och med
Scott från England och Rosenius från Stockholm talade där en
gång år 1859.
Som folkskoleväsendet ännu var föga utveckladt i Nor
köping, så kände därvarande missionsvänner behof af att för sina
barn få en troende lärare, som äfven hade gåfvan att förkunna
Guds evangelium för de äldre. De rådgjorde därför med hvar
andra om att försöka skaffa sig en sådan. Då de emellertid
voro få och fattiga, såg det mörkt ut för dem att kunna aflöna
en sådan person. Men de tänkte så: Om: vi kunna få en
lämplig, utexaminerad folkskollärare, som har gåfvan att predika,
så skulle han kunna upprätta en privatskola för barn samt en
aftonskola för ungdomen. Därigenom kunde han bereda sig
själf behöfliga inkomster, om missionssalen fritt upplätes åt honom
till skollokal mot det, att han emellanåt predikade. Detta förslag
ansågs vara godt och antagligt. Men huru en person skulle
kunna stå ut någon längre tid med ett sådant arbete både natt
och dag, det tänkte de ej på. Att läsa med barn, att undervisa
ungdom i räkning och skrifning m. m. och att predika utan
koncept det var ju icke något egentligt arbete, tänkte de kära
arbetarne, som aldrig sysselsatt sig med något slikt.
Men huru skulle nu det goda förslaget förverkligas? Det
fanns ingen missionsförening, hvars styrelse kunde åtaga sig att
anskaffa en sådan person, som vore lämplig för detta arbete. Ett
par troende män, J. Dahlgren och E. Liljeqvist, hade i sitt namn
hyrt och inredt bönesalen, i förhoppning att de genom kollekters
upptagande skulle kunna klarera den affären. Ehuru dessa voro
liksom pelarne i den lilla gruppen af missionsvänner, så kunde
de ändå icke göra mer än gilla det framställda förslaget och
sedan öfverlåta åt den, som framställt det, att söka förverkliga
detsamma. Denne hade genom en annan fått reda på en person, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
