Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - II. De första andliga lifsyttringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1064 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
Vid denna tid gjorde dir Fjellstedt en resa genom Småland.
Han höll en missionspredikan på Herrestad, och sedan predikade
han i Tofteryds kyrka. Hans predikningar voro allvarliga och
gripande, och stora skaror af människor voro samlade för att
höra honom. Många af de närvarande blefvo förskräckta och
sade: »Är denna predikan sann, så blifva icke många människor
saliga». Han talade om hedendomens mörker och kristendomens
förfall, om girighetens och dryckenskapens förbannelse och den
dom, som hvilar öfver dessa och andra synder och laster. Han
uppmanade alla att vända om till Gud, bekänna sina synder,
öfvergifva lastens stigar och beträda den smala vägen, som drager
till lifvet.
Hans predikan blef ett allmänt samtalsämne på hemvägen.
Brännvinsbränningen, synnerligen den så kallade husbehofsbrän
ningen, var då allmän, i det att nära nog hvarje bonde brände
brännvin. En stor skara brännvinsbrännare var ock med i
kyrkan. De flesta af dem blefvo uppfyllda med harm och sade,
att han hade i sin predikan fördömt Guds gåfvor. Brännvin är
väl ock en Guds gåfva, menade de, såsom allt annat godt, som
Gud ger oss. Men många gingo hem med bekymmer i sina
hjärtan, öfvertygade därom, att en omvändelse var nödvändig,
om det skulle gå dem väl för evigheten.
Ett behof efter frälsning hade sålunda vaknat hos många,
men det rådde stor okunnighet bland folket. Många kände, att
de behöfde. goda råd, men till hvem skulle de vända sig för att
erhålla dem?
Några ynglingar började nu under andlig extas, såsom förut
är omtaladt, att uppmana folket till omvändelse. Detta ansågs
visserligen som en stor dårskap men äfven som ett underbart
tidens.tecken. ;Den ene .sade:.; » Vi: behöfva vända om till Gud,
ty det kan aldrig gå väl för dem, som lefva ett sådant lif, som
vi lefvats. En annan sade: »Här stunda farliga tider. Det ser
ut, som om det lugn, i hvilket vi hafva lefvat, skulle vara förbi.
Att detta är ett förebud till någon brytningstid, det borde vi
förstå». Men åter andra sade: »Vi borde väl kunna förstå, att,
då prästerna icke gilla det, så måste det vara orätt. Dessutom
få vi väl hafva det hoppet, att det snart går öfver».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
