Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - II. De första andliga lifsyttringarna - III. Arvid Zakrisson. Strider mellan lagiska och evangeliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1065
Men huru man talade och öfverlade om detta ämne, så
hade dock mångas hjärtan blifvit oroliga. Det var särskildt
bland kvinnor och ungdom, som en större rörelse förmärktes.
Många familjefäder, som gärna ville taga sig en sup brännvin,
började bestraffas därför af sina barn, som numera icke kunde
fördraga brännvinsbränningen och superiet. En underlig eld var
tänd, och, ehuru många förenade sina krafter att släcka den,
fortfor den dock att brinna.
LIE
Arvid Zakrisson. Strider mellan lagiska
och evangeliska.
På några mils afstånd från Herrestad i Norra Sunnerbo,
Gnosjö socken, bodde en lekman, en äldre kristen, som många år
varit pastor Hoofs lärjunge. Hans namn var ARVID ZAKRISSON.
Denne man hade varit kristen i många år och var känd vidt
omkring såsom en from och gudfruktig man, som kunde gifva
andra bekymrade själar goda råd. Det hände ofta, att personer
kunde gå 12å 14 mil för att få tala med honom och få upp
lysning i Guds ord. Många vände sig till honom med förtroende,
då de fingo höra, att han var en gammal kristen, och att han
emellanåt brukade predika för andra. Han var glad och fri
modig, sjöng gärna de gamla Sions sånger och var en flitig
bedjare. Han läste dock ganska litet i bibeln men däremot så
mycket mera i åtskilliga författares och lärares skrifter, såsom
Nohrborgs, Rambacks, Johan Arndts, Fresenii, Hoofs, Scrivers
m, fl:s. Ur dessa skrifter hämtade han de råd, han gaf åt andra,
och efter deras nådesordning måste allting bestämmas.
Han hade själf försakat världens seder och bruk och
lade strängt an på yttre försakelse hos sina vänner. Ingen,
Som ville vara kristen, fick hafva en röd tråd i sina kläder,
ty sådant hörde till högmodets ande, som alla Guds barn
borde fly. Att följa världens seder och bruk i flärd och fåfänga
ansågs som synd och ogudaktighet. På den tiden var det all
mMänt vanligt bland bondfolket, att kvinnorna själfva väfde kläder
både at sig själfva och åt männen, hvadan allt var tillverkadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
