Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - III. Arvid Zakrisson. Strider mellan lagiska och evangeliska - IV. Den andliga rörelsens fortgång trots världens fiendskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1070 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
Den lilla hopen af troende var, som sagdt, delad i två af
delningar, och, huru bekymmersamt detta än var, kunde ingen
förening komma till stånd. Men evangelii frälsning och fri
görande nåd genomträngde allt flera, som med glädje tackade
Gud för syndernas förlåtelse, hvadan man måste säga, att det
var just den hopen, som växte till.
VE
Den andliga rörelsens fortgång trots
världens fiendskap.
Vid de små sammankomster, som höllos för gemensam upp
byggelse, började en och annan yngling, som fått frid med Gud,
att tala några ord, läsa upp något bibelspråk och framställa
åtskilliga förmaningar. På det sättet började lekmannaverksamheten
i Småland. Det var många bland folket, som hade ett stort
behof efter att höra Guds ord, och de kommo gärna på de små
sammankomsterna. Men världens fiendskap mot dessa uppbyggelse
möten var ganska stor, så att man måste bruka all försiktighet,
om man skulle få vara ostörd. Sammankomsterna höllos van
ligen i små torparstugor, och man var glad att där få samlas
för att med hvarandra lofva och prisa Herrens namn.
Prästerna i allmänhet varnade för dessa sammankomster,
ty de fruktade, att folket därigenom skulle dragas från kyrkan
och den sanna kristendomen sålunda lida stor skada. Några
ansågo, att: alla, som deltogo i dessa möten, borde ställas
för kyrkorådet och allvarsamt tillrättavisas. Men, under det
att många öfverläggningar höllos om rätta sättet att hindra
dessa sammankomster, tillväxte den lilla skaran af sanningens
vänner allt mer och mer. Herren, som lofvat att ej utsläcka
den rykande veken eller sönderkrossa det bräckta röret, var
trofast och sannfärdig.
Det var icke blott på en enda punkt i Småland, som ett
sådant Herrens verk hade börjat, utan det blef snart uppenbart,
att Herren på flera ställen hade andliga barn, som hade gemen
samma behof och storligen fröjdades, då de lärde känna hvar
andra. Lekmän, utrustade med andens gåfvor, började predika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
