Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - IV. Den andliga rörelsens fortgång trots världens fiendskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1O7A
och vittna för folket, att Jesus var en fullkomlig frälsare från
synd, död och allt ondt. Det var i allmänhet blott fattiga och
ringa människor, som fröjdade sig öfver Guds nåd, och dessa
bletvo af de så kallade »bättre» hållna för stora dårar.
Herrens vänner, som älskade sanningen, voro ej så många.
De hade ej tillfälle att ofta sammanträffa, ty de bodde långt
ifrån hvarandra. Men de kände hvarandra på en stor omkrets,
och denna bekantskap förvånade många otrogna. Kärleken mellan
Guds barn var brinnande. Den var en Herrens låga, som Gud
hade tändt i deras hjärtan. Deras glädje var så stor, när de
träffade hvarandra, att den ej kan beskrifvas. För att’ kunna
få sammanträffa och säga hvarandra några uppmuntrande ord,
stämde de ofta möte vid kyrkan, där de efter gudstjänstens
slut kommo i tillfälle att en stund samtala med hvarandra. Men
dessa möten blefvo snart kända af världen. Det inträffade ej sällan,
att de troende vid sådana tillfällen blefvo omringade af en skara
fiender, som uppenbarligen smädade dem på alla sätt. Man
kunde få höra de gröfsta beskyllningar högljudt uttalas, under
det att andra skrattade och skämtade. Man må ej mycket för
undra sig öfver sådana uppträden, då folket i kyrkan fått höra
de allvarligaste förmaningar att akta sig för den nymodiga
andligheten, som hotade att föra dem i fördärf. Man fick äfven
höra där, att de troendes sammankomster voro olagliga, och att
Gud därför skulle straffa dem i sin stränga rättfärdighet. Därför
borde ingen sann kristen tåla dem.
Men, ehuru Guds barn fingo erfara det tvång, som är i
världen, och lida mycken försmädelse för Jesu namns skull, så
vände de dock icke åter till synden utan prisade Gud för den
nåd, de hade undfått.
Rätt ofta gaf Gud sina barn nåd att vittna om sanningen
bland sina bittraste fiender, så att det uppväckte deras förundran.
En yngling gick en afton in till en hop arbetare för att på deras
hvilotid tala med dem om Jesus. Ehuru alla voro fiender, bad
han att få läsa ett kapitel ur bibeln för dem. De lofvade honom
det, ty de tänkte att därefter kunna så mycket bättre smäda
honom. Men, då han hade läst ett stycke ur bibeln, föll han
på knä midt ibland sina fiender och bad till Gud, att han af
nåd måtte frälsa dem. När de fingo höra ynglingen af hjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
