Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XII. Svening Johansson - XIII. Andliga rörelser på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1104 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
underordna sig Guds ord utan att låta sig bindas af människo
stadgar. Och med mycken kärlek och vishet genomförde han
en mängd reformer.
I många år tillhörde han Svenska Missionsförbundets styrelse
och var där till mycken välsignelse genom sina af kärlek och
klokhet förestafvade råd.
Efter någon tids sjuklighet slog förlossningens timme den
2 april 1898, då han i frid fick fara hädan för att evigt få vara
hos Herren, som han tjänat och sökt förhärliga under en lång
arbetsdag. Huvile han i frid, tills uppståndelsens morgon bräcker!
XIII.
Andliga rörelser på landsbygden.
I det föregående hafva vi meddelat ett och annat om det
religiösa tillståndet i Jönköping. Vi lämna nu tills vidare staden
för att betrakta, huru det gestaltade sig i andligt afseende på
den omkringliggande landsbygden vid denna tid. Äfven där
gick Herrens verk framåt, så att människor blefvo omvända
till Gud. Men både predikan om Kristus och det lif, denna
predikan verkade, ansågos af många som en stor och farlig vill
farelse. Det var en allvarlig brytningstid, då gamla egenrätt
färdighetsbyggnader nedbrötos, tistel och törne upprycktes och
lifvets ädla säd utsåddes. Det största motståndet mot denna
verksamhet och mot det lif, som började tändas, kom från en del
präster, hvilka dels från sina predikstolar, dels i nattvardsskolorna
gjorde allt för att väcka misstroende hos folket till den nya
rörelsen. Det gamla konventikelplakatet var äfven ännu gällande,
hvadan man öfverallt åberopade detta såsom bevis för, att lek
mannaverksamheten var förbjuden och därför icke af Gud. Den
var olaglig, skadlig och villfarande.
En kyrkoherde Andersson i Åkers socken hade i många
år varit en drinkare men var likväl en begåfvad och kraftig
man. Han föresatte sig att göra allt, hvad han kunde, för
att skydda sin församling för villfarelserna genom lekmanna
verksamheten. Han och ortens länsman voro eniga därom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
