Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XIII. Andliga rörelser på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1’1O5
det bästa medel, som kunde användas, vore att i hvarje rote
tillsätta uppsyningsmän, som vakade däröfver, att inga samman
komster fingo hållas inom socknen. På en allmän stämma till
sattes sådana uppsyningsmän, som fingo i uppdrag att öfvervaka
allt, som tilldrog sig på det andliga området, och hindra alla
olofliga sammankomster. Men, ehuru det sålunda fanns upp
syningsmän, samlades dock Herrens vänner i all tysthet för att
bedja och samtala med hvarandra.
En söndagsafton var en sådan samling jämte predikan utsatt
på ett torpställe, där man hoppades få vara i fred. Uppsynings
mannen, som hade fått kännedom härom, hade både sinne och
mod att förhindra sammankomsten. Han öfvertalade några yng
lingar att lägga sig i försåt vid vägen och kasta sten på folket,
då de gingo från samlingsstället. Själf skulle"han med två andra
gå fram till den lilla stugan för att köra ut folket. Han och
hans vänner hade först tagit sig några supar brännvin för att
vara så mycket modigare. När de nu kommo in i stugan, där
ett enda ljus stod på bordet och upplyste den fattiga boningen
i den mörka höstkvällen, släckte de först ljuset. Sedan började
de under grofva svordomar köra ut folket. De slogo med sina
stora, grofva käppar mot, taket i den gamla ryggåsstugan, och
midt i mörkret bedyrade de under många eder, att den, som ej
genast ville gå ut, skulle få stryk.
Det var nu ej annat råd för folket än att begifva sig ut i
det svarta mörkret utanför. En man från ett torp i en när
gränsande socken var ock närvarande. Han frågade de församlade,
om de ville följa med honom för att i hans lilla stuga samlas
en stund. Alla antogo med glädje detta anbud. Och, ehuru
den genväg, som man skulle gå, var obanad, vandrade man dock
i mörkret till den välvillige mannens hem. Där fick man vara
i frid och ro, sjunga samt bedja till Herren om nåd och barm
härtighet för det blinda folket, som föraktade Guds ord. Men
ynglingarne, som hade samlats för att kasta sten på folket, fingo
vänta förgäfves.
Nästa söndag kom uppsyningsmannen till kyrkan. Inför
präst och länsman samt många andra beskref han nu med glädje
sina dråpliga gärningar. När han aflämnat sin redogörelse, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
