Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XIV. Jonas Sandell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
ATV
Jonas Sandell
I de småländska bygderna möter oss en prästman, som
under en lång följd af år utöfvade ett välsignelserikt arbete i
sanningens och rättfärdighetens tjänst. Hans namn är JONAS
SANDELL. Han föddes i Lenhofda socken i Småland den 10 jan.
1790. Hans fader var hemmansägaren Nils Nilsson, och modern
hette Ingeborg Hemmingsdotter. Hon dog, då gossen var endast
några veckor gammal, hvarefter han blef upptagen såsom foster
barn af smeden vid amiralitetsvarfvet i Karlskrona Jonas Sandell.
Fostersonen blef honom kär såsom eget barn och bar från första
stunden äfven hans namn. Mycket tidigt vaknade hos gossen
en stor lust att läsa, och redan vid fem års ålder kunde han
taga sig fram i hvilken bok som helst af dem, som hans foster
fader begagnade. Den lätthet, hvarmed han mottog den första
undervisningen, ingaf fosterföräldrarne det hoppet, att han med
tiden kunde blifva präst, och denna tanke hade ock redan tidigt
vaknat i hans eget unga sinne. År 1796 blef han alltså insatt
i tyska skolan i staden, och 1803 erhöll han inträde i Växjö
gymnasium. Sina -studier bedref han med ifver och stor fram
gäng, och år 1809 blef han inskrifven såsom student vid universi
tetet i Lund, Efter afslutad kurs vid akademien blef Sandell präst
vigd den 4 april 1813, ehuru han då var fullkomligt främmande
för vikten. af detta ämbete. Han fortsatte sina studier ännu en
tid och tog den filosofiska graden år 1815, hvarefter han före
trädesvis ägnade sig ’åt den prästerliga verksamheten.
Midt under all yttre lycka och medgång började dock San
dell erfara en inre tomhet och otillfredsställelse. Härom skrifver
han: »Midt uppe i det förfinade sällskapslifvet och i omgifningen
af beundrande vänner greps mitt hjärta af en obestämd ångest,
och småningom började jag erfara en tomhet i mitt inre, sådan
jag hittills aldrig känt, och, under det jag hängaf mig åt nöjen
och förströelser, ropade en röst allt högljuddare inom mig, att
ett fattades mig; elt är nödvändigt, men just detta ena var jag
i saknad af», — >»Jag ville fly undan>, säger han vidare, »men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
