Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XIII. Andliga rörelser på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 1107
frågar: ”’Är det rätt att förmena våra barn att göra det? Här
dansas och supes och ungdomen församlar sig till allehanda syndiga
nöjen, skulle det månne vara rätt? Men att läsa bibeln och bedja
skulle det vara orätt»? Från den stämman gick hvarje upp
syningsman hem med det beslutet att aldrig uppträda mot dem,
som ville läsa Guds ord.
Nu finnas där i samma socken två missionshus och många
kära Guds barn, som i frid samlas omkring Guds ord, och deras
båda präster göra dem sällskap till bönehusen.
Sålunda har Herren vunnit seger med sin högra hand och
med sin makts arm. Hans arbete och hans gärning har icke
varit utan frukt. Herren är stor, stor är hans makt, och det är
obegripligt, huru han regerar. |
Uti Skärstads socken, som har en skön natur, en bördig
jordmån, stora herrgårdar och en välbärgad befolkning, hade
Herrén några vänner, som längtade efter evangelii ord. De önskade,
att Herrens ord äfven hos dem måtte blifva förkunnadt. År 1855
öppnade Herren äfven där dörrar för predikan om Jesus, och
ordet bevisade sin kraft. Där uppstod en stor andlig rörelse.
Både män och kvinnor gräto öfver sina synder, och några fröjdade
sig öfver Guds stora nåd. Många fruktade, att det skulle komma
förbud från vederbörande, att inga vidare sammankomster skulle
få hållas. Men något sådant hördes ej af. Doktor Almkvist blef
uppmanad att komma och höra en lekman predika, och han
lofvade det. En dag hade man samlats under bar himmel, ty
folket kunde ej få rum i någon stuga. Sedan predikan hade
börjat, kom kyrkoherden ridande på sin häst, och sittande på
hästryggen afhörde han predikan en lång stund. Sedan steg han
af hästen och stannade; till dess predikan var slut. Han var
mycket vänlig och förklarade, att en sådan predikan icke kunde
fördärfva folket. Detta uppväckte en stor glädje hos de troende.
De kunde ej annat än tacka Gud, som hade öppnat väg för
evangelii himmelska sanning äfven på den trakten.
Ekman, Den inre missionens historia. 71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
