Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XIV. Jonas Sandell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PTE NIT Oigip ANA
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. TITT
färdigheten, som hade slagit djupa rötter inom socknen, veko
tum för tum för evangelii predikan och nykterhetsverksamheten.
År 1844 uppstod inom Småland den mycket egendomliga
rörelse, som sedermera fått namnet »predikosjukan». Eftersom
Sandell ägnat rätt stor uppmärksamhet åt denna rörelse och i
en ämbetsberättelse till domkapitlet i Växjö redogjorde för den
samma, torde det icke sakna sin betydelse att här meddela hans
tankar beträffande denna sak. I nämnda ämbetsberättelse säger
han följande: »Den första af dessa ”ropande röster’, såsom de
själfva kalla sig, hvilken uppträdde inom Västra härads kontrakt,
var en 16-årig flicka, som till att börja med skakades af kramp
artade ryckningar och under mellanstunderna sökte tröst i läs
ningen af åtskilliga andaktsböcker. Efter någon tid började hon
förmana husfolket att på allvar vända sig till Gud. Snart nog
ådrog sig hennes talförmåga större uppmärksamhet, och mängden
af åhörare tilltog dag från dag. Sedan hon utnämnt en syster
till sin efterträdarinna, höll hon sitt afskedstal.
Från denna tid erforo flera unga kvinnor och äfven barn
af båda könen likartade krampaktiga anfall med lindriga svim
ningar, hvarunder ett besynnerligt sångljud hördes. Efter upp
vaknandet vredos händerna, axlarna rycktes och kroppen kastades
hit och dit, hvarvid den sjuke kände ett oemotståndligt begär
att tala och en djärfhet i sinnet, som väckte beundran. De, som
öfverlämnade sig åt denna inre drift, upphörde ej att tala, förrän.
de kommit i stark transpiration, hvarefter paroxysmen var öfver.
Hos dem åter, som motstodo detta begär att tala och beto till
samman tänderna, hördes ett mellankoliskt sångljud, hvarjämte
en kväfvande hårdhet kändes under bröstet.
Hos dem själfva blef nu den föreställningen allt mer och
mer fast, att de voro af Gud omedelbart befallda att tala::> De
rådde ej för det, de voro tvungna’, hette det. Att talet skulle
blifva af religiöst innehåll, var att förutse, då allmogens hela
kunskapsförråd hämtas ur bibel, psalmbok och katekes. Att de
religiösa begreppen yttrade sig i en oredig och förvillande form,
torde snarare böra tillskrifvas ett ofrivilligt fantasispel, som hindrade
de talande att klart framställa sina tankar, än ett på beräkning
grundadt effektsökeri och en med orena afsikter förbunden lust
att upphäfva sig till lärare för andra. Det var först under rörelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
